Dagbok söndag 2 april

Söndag 2 april startade vår buss kl 10 för en rundtur i den sydvästligaste delen av Cornwall.
Först kom vi till Trebah Garden där vi möttes av en fantastisk syn av blommande rhododendronträd och kamelia och några gula buskar som fyllde den djupa ravinen som gick ända ner till Helfordfloden. Major Hibbert som köpt herrgården för mer än tjugo år sedan kom själv ut och berättade om sitt liv med sin trädgård. De skulle ha dragit sig undan till landet i lugn och ro och njuta av en fridfull ålderdom, men blev så uppfyllda av denna gamla trädgård och att ge den nytt liv att det blivit en allt uppslukande hobby att hålla den i ordning.
Han är en av de drivande krafterna i ett sällskap som arbetar för att bevara några av de gamla trädgårdarna i Cornwall. Det är ett arbetsamt och dyrbart arbete och den ena efter den andra försvinner på grund av detta. Det är alltför få som har möjlighet att bibehålla dessa trädgårdar.
I en damm under ett vattenfall hade han några mycket stora och vackra karpar som simmade omkring.
Vi följde inte med ända ner till floden - vi vågade inte med tanke att vi skulle gå uppför tillbaka sedan. Men vi var med ner till de botaniskt sett urgamla trädormbunkarna från Tasmania. Majoren hade mycket att berätta om dessa.
Nästa busstop var i den lilla fiskbyn Mousehole efter en färd genom det magra landskapet på Cornwalls sydspets. Det ösregnade så paraplyerna måste fram. Bussen stannade ovanför byn, det är alltför trånga gator för så stora fordon. Vi drack te med skinksmörgås på ett trevligt litet ställe, Annie’s Tea House, i skydd för det kalla och regniga vädret.
Det var här ute på sydvästspetsen man odlade den färska potatis som vi njöt av vid måltiderna. Potatisodlingar märktes tydligt eftersom de oftast var täckta med vit plast. En annan gröda som verkade vara på slutet av sin säsong var blomkål. Stora fält med gula påskliljor mer eller mindre överblommade lade man också märke till. Det måste väl vara för lökarna man odlade dessa?
Väl inne i bussen igen for vi ut till Land’s End, som ligger längst ut i sydväst på en udde. Landskapet var ett hedlandskap och ute i havet låg några klippöar mot vilka skummet yrde i den kraftiga vinden. Utanför den obligatoriska(?) turistanläggningen fanns en intressant miniatyr av en gammal gruva så som den såg ut under den tid då man bröt tenn uppe påCornwalls hedar. Nu för tiden ser man bara de gamla skorstenarna som står som torn i landskapet.
En intressant plats var nästa mål för vår tur. Porthcurno med The Minack Theatre. Uppehåll i regnet. Vi strävade uppför backen på en liten krokig byväg kantad med vita blommor. Teatern är uthuggen i berget med havet som kuliss. Går ej att beskriva i ord, måste upplevas.
Hemvägen gick genom ett landskap som utmärktes av harvade åkrar, betesmarker med får och kor, enstaka hus. Det var grått och regnigt.

Senast ändrad/Last changes: