Music click here
musicspeaker
Rejoice!

JANUARI 2011

Dagbokstext


Dagen idag är en märkvärdig sak

GOTT NYTT ÅR 2011

Herre, förlåt mig min delaktighet i mänskligheten ofrid
och bortvändhet från dig
Hela mig så att jag på nytt kan ta ansvar
och klara av det du vill att jag ska göra
i dag
i morgon
alla dagar du ger mig
Drag mig till dig så får mitt hjärta ro.

 

Det som förut var är förbi, nu förkunnar jag något nytt. Innan det ännu spirat kungör jag det för er.
Jes 42:9

grenbar

Lördag 1 januari Nyårsdagen
Så blir det att börja från början i 10-årsdagboken igen.
Det är lågtryck och bara någon enstaka grad under nollpunkten. Ett lager av nysnö över gator och torg. På torget vajar de svenska flaggorna i vinden. Det blåser.
Gick till aftonmässa i kyrkan. Det var riktigt skönt att gå trots nio minusgrader, också promenaden tillbaka efteråt.
Längtar till att det ska bli vardag igen så att jag kan få tag i folk som jag behöver rådgöra med och diskutera lösningar på problem som kommit upp på grund av att Roland blivit sämre.
Söndag 2 januari
Satte på motorvärmaren och det var inga bekymmer att starta bilen för att köra till kyrkan. Det var en skön gudstjänst - inte särskilt många men ”min” gudstjänstgrupp var ju där och hade gjort så trevligt med kaffet. De hade alla uppgifter att läsa - texter eller bön.
Magnus predikade om ”Finns Gud i kyrkan?” och lade ut tankar om detta att Gud finns överallt. I kyrkobyggningen, på sjukhuset, i TV, i naturen etc. Han pratade om templet, det tempel som byggdes under kung Salomo, och där man offrade för att hålla kontakten med Gud. Men efter år 70 då templet förstördes har inte judarna offrat till Gud. Det är slutpunkten för detta sätt att komma i kontakt med Gud för dem.
Nu finns Gud överallt, och en gång ska han ta över och omsluta hela vår värld totalt.
Giv oss alla, folk och kyrka, ny välsignelse och styrka.
Biståndshandläggaren Elin Furuskog ringde vid fyratiden! Hon hade kommit efter i handläggningen av sina ärenden och satt på jobbet och ringde till mej trots att det var söndag. Det var så skönt att få prata med henne. Jag fick en känsla av att hon stöder mej i mitt hopp att han blir bättre bara Roland får komma hem och slipper sjukhusmiljö.
Måndag 3 januari
Nu ringer de från sjukhuset och vill att det ska bli en lösning på fortsatt vård för Roland för han är medicinskt färdigbehandlad. Det som vi har pratat om är att han ska komma hem och att hemtjänsten ska komma regelbundet fem gånger under dagen. Sedan får vi se hur det går.
Jag är övertygad om att vad han behöver nu är att komma hem - inte till en ny institution - så jag vägrade den lösningen. En ny institution skulle kunna bli den slutliga spiken i kistan för demensutveckling tror jag.
Senare kommer jag nog att med tacksamhet ta emot erbjudande om avlastningsveckor men nu behöver han komma ur sjukhusbeteendet
Tisdag 4 januari
Det var mulet och dimma så det var ingen möjlighet att se något av solförmörkelsen
Pratade med Elin Furuskog och det blir hemfärd i morgon i stället för idag. De har inte kunnat ordna hemtjänst. Jag blev allt ganska besviken. Ändrade tid för Hem&företagsservice så att de kommer tidigare för att städa i morgon, och ändrade tiden för tvättstugan.
Var ut och handlade en del som behöver kompletteras i mat och dryck. Det var ganaka halt så det är skönt att ha rollatorn.
På eftermiddagen kom de från hemtjänsten och installerade trygghetslarm.
Pratade med Roland i telefon och han lät pigg och tyckte att han mådde bättre än på länge. Men han hade inte klart för sig att han ska få åka hem i morgon.
Onsdag 5 januari trettondagsafton
Och det snöar och det snöar. ----
Tio minuter i två kom sjuktransporten med Roland från sjukhuset. Lite krångel var det att klara honom in i och ut ur hissen men jag mötte med rollatorn och han gick med den till sängen. Där fick jag hjälpa honom att lägga sej. Efter cirka en timme hade jag gjort kaffe men först kom det besvärliga att ge honom en penicillintablett. En lätt krossad tablett blandad med äppelmos fick jag till sist i honom under mycket svärande och med mycket vatten. Det är sju tabletter till som jag ska lirka i honom innan kuren är slut på fredag kväll. ! ! ! Det kommer att bli jobbigt.
Kaffe med bulle och en kaka smakade tydligen bra sedan han fått i sej penicillinet. Sedan behövde han till toaletten och det gick bra för mej att lotsa honom dit.
Assistenten från REHAB kom och monterade in stöd vid toaletten så då kan det bli lättare att klara av sina behov men hjälp att komma dit och därifrån behövs.
Klockan fyra kom det första besöket från hemtjänsten men då var det inget annat att göra för dem än att hälsa och hjälpa Roland på med larmarmbandet. De ska komma tillbaka vid åtta i kväll och hjälpa honom att lägga sej för natten.
Trettondag jul 6 januari
Roland sov lugnt hela natten. Jag fick hjälpa honom att gå upp till toaletten. Det är skönt att han vaknar och vill ha hjälp. Det ska nog gå att klara sig utan inkontinensskydd.
Halv sex började snöröjningen ute på parkeringsplatsen framför kommunalhuset med buller och bång. Det är otäckt väder med blåst och snöyra,
Klockan halv nio ringde två rara flickor från hemtjänsten på dörren. De hjälpte Roland att göra sig i ordning och att klä sig. Vi kom överens om att vi hoppar över besöken under dagen. När Roland behöver hjälp är aldrig den tid då de är här -- det finns ju möjlighet att larma om det skulle bli svårt.
Vi åt frukost - vanlig med risgrynsgröt och ägg och te och smörgås. Sedan behövde han få hjälp till toaletten och sedan la han sej att sova ovanpå sängen med en filt över sej. Jag satte mej för att läsa men somnade förståss och boken ramlade på golvet. Jag hade inte väntat annat. Det har varit lite dåligt med sömn de två senaste nätterna och lågtrycksvädret med snöstorm påverkade naturligtvis också.
Roland bara sover. Ett par gånger har han vaknat under dagen och då har han tydligen drömt för han kommer med så underliga frågor. Han har inte velat sitta framför TV alls och varje gång han har suttit vid matbordet har han velat gå och lägga sej innan han har ätit färdigt.
Fredag 7 januari
En jobbig dag för mej. Jag var så trött, både fysiskt och psykiskt. Distriktssköterskankom och hon var inte alls nöjd med utseendet på såret på Rolands vänstra knä. Hon ordnade i stället sjuktransport i morgon förmiddag till akutmottagningen på sjukhuset.
han kräktes åter upp penicillintabletten.
Vår snälla granne Maj lovade att titta in hos Roland medan jag gick ner till apoteket och hämtade medicinerna. Skönt att komma ut i friska luften men jag har lite svårt att se med allt det vita från snön på gatorna.
Lördag 8 januari
Termometern visar minus 18 grader.
Började organisera papper i pärmar, la upp en pärm för år 2011. Kastade materialet från min tid som ordförande i kyrkorådet i Färila församling. Hela förmidagen gick åt för besöket på sjukhuset. Vi blev hämtade kl 10 med sjuktransport. Läkaren tittade in kl 12. Ordinerade Heracillin. Sedan fick en distriktssköterska ta över och göra rent såret och lägga om. Hon ska komma igen på måndag hem till oss. Men sedan dröjde det ända till kl kvart i två innan vi fick hemtransport. Men alla är rara och omtänksamma. Personalen på akuten kom med kaffe och sockerbitar till mej som kände av blodsockerfall.
Ambulanspersonalen kände igen Roland sedan en tidigare transport från Färila troligen i januari 2003.
Resten av dagen var jag upptagen av tvättstugan för jag behövde rena lakan. Fick underbar hjälp av en granne, Maj
Vid middagen hade vi glass till efterrätt glass och med hjälp av den gick Heracillin-tabletterna ner. Hurra!
På kvällssidan blev det mildare och kom några centimeter ny snö.
Roland satt i sin stol en stund framför teven för första gången sedan han kommit hem från sjukhuset. Sedan var han mycket trött. Men han tog medicinerna snällt till kvällsmaten.
söndag 9 januari
Plusgrader! Vid halv tio var det en så spännande utsikt mot väster. Silleråsen lyste strålande i rödgult belyst av den nyss uppstigna solen medan allt övrigt var vintergrått. Det blev en fin dag med sol mellan molnen och en mild blåst.
Roland tog efter visst tjat alla tabletterna och det gick bra. Skönt!
Jag handlade mat - skönt att kunna gå ut en sväng. Roland hade inget emot att vara ensam en stund utan tillgång till rollatorn. Jag behöver rollatorn då jag ska gå och handla mat.
Roland har tappat matlusten. Åt bara lite av middagen men han tyckte det var gott med glass och han tog penicillinet tillsammans med glassen. Då han inte äter vill han bara sova.
Måndag 10 januari
Det var en lite orolig natt så jag är trött och yr. Då Roland somnat efter frukosten var jag till apoteket och hämtade ut Heracillin. Hoppas nu att det ska gå bra för Roland att ta dem.
Många telefonsamtal under förmiddagen, bl.a. biståndshandläggaren, anhörigstöd och Slottegruppen. Vi kom överens om att Roland är för svag att komma till dem denna vecka.
Distriktssköterskan var hit och lade om hans sår på vänster knä. Sedan var det en lugn dag. Roland sov hela dagen. Vid middagen åt han nästan ingenting.
En halvmåne står på västerhimlen. Det är ganska klart och termometern står på nollpunkten.
Tisdag 11 januari
Termometern visa noll men det har under natten varit ner till minus fyra grader.
Sov länge, ända tills hemtjänsten ringde på dörren. Hon gick och kom tillbaka sedan hon varit hos nästa. Det är skönt när det kommer kända ansikten. Hon hjälpte Roland att klä sig, bäddade våra sängar och sedan vidare till nästa vårdbehövande.
Roland åt frukost men innan han var färdig ringde vår husläkare. Skönt att få kontakt med henne. Hon har en så rar röst. Fick rådet att fortsätta med Dolcontin och Heracillin t.o.m. åtminstone fredag. Så behöver hon veta hur det står till med hans blodtryck, både stående och liggande. Det kändes skönt att ha fått kontakten.
Men sedan var det hela dagen bekymmer med medicinerna. Sedan han spottat den sista tabletten tre gånger så kräktes han, och nu kom nog det mesta av vad han fått i sig av tabletter tillbaka. Vad gör jag? Så småningom ringde jag upp och bad att få tala med läkaren igen.
Hemtjänsten kom mitt på dagen och idag var det skönt. Jag går bara och väntar på att få tala med läkaren igen för jag vet inte hur jag ska ställa mej till Heracillindosen kl 15.
Hurra! Klockan tre svalde han tabletten - hel och utan att bråka!
Läkaren ringde aldrig men jag gick och handlade vid femtiden. När jag kom hem aktiverade jag Roland att sätta sej framför teven och vi drack kaffe i rummet. Men sedan gick han och la sej. När hemtjänsten kom ville han bara fortsätta att sova som han var men hon hjälpte honom att sätta på nattkläder och komma till matbordet för att ta tabletterna. Det gick inte bra. Efter många försök fick han kanske i sig drygt hälften - - Sedan ville han bara lägga sej. Utan kvällste. Och det fick han göra Ingen ordning på mattiderna idag.
Onsdag 12 januari
Pratade med hemtjänstsamordnaren och vi kom överens om hemtjänst bara morgon och kväll tillsvidare.
Distriktssköterskan kom vid tolvtiden och lade om Rolands sår. Hon tyckte inte alls om utseendet på såret och la oss på minnet hur viktigt det är med en oavbruten penicillinbehandling. Hon uppmanade mig att ringa doktorn omedebart om han kräks upp tabletten igen.
Stig W kom och hälsade på. Han hade med sig en kaka som Rut bakat. Roland var så glad att han kom. Han saknar sina vänner. Vi drack kaffe och Stig småpratade om diverse.
Stig och jag pratade också om vad vi ska ta upp i årsberättelsen för POSK och på årsmötet.Han gick efter ungefär en timme.
Penicillinet under dagen är en historia för sej. Morgontabletten gick bra, middagstabletten gick efter vissa försök och på kvällen fick Roland i sig tabletten till sist och kunde behålla den efter närmare en halv timmes försök. Det är en verklig pärs med penicillitabletternna. Hoppas nu att de verkligen tar kål på infektionen så att Roland kan bli piggare.
Roland är så yr - det är nog bra att de ska ta blodtrycket på honom i morgon. Och han ler aldrig. Det går inte att skoja med honom. Undrar när den gamla Roland kommer tillbaka?
Torsdag 13 januari Tjugondagen
Klar himmel och kallt igen - minus 12 grader.
Roland blev duschad av Stina.
Distriktsskötterskan kom och tog blodtrycket på Roland så vi har aktuella värden att lämna till läkaren. Sedan bytte hon förband på såret och hon tycker nog att det ska vara Heracillin ännu några dagar.
Eftersom det är Tjugondag Knut så hade vi lutfisk till middag. Tomten och stora julbocken fick flytta ner i källaren igen.
Markus Frank kom med uppgifter så att vi åter kan öppna Färila pastorats hemsidor på en ny server eftersom den gamla blicit avstängd. Jag började arbeta med det men det är mycket jobb att hitta bilderna och få dem på plats.
Roland var så trött och hade sovit hela eftermiddagen. Men det har gått bra med penicillinet idag. Han börjar bli alltmera lik sej och kommer med de vanliga frågorna.
Fredag 14 januari
På morgonen var brandkåren på torget och tog ner belysningen från julgranen.
Vår husläkare ringde vid tolvtiden. Vi kom överens om att minska dosen av betablockare eftersom blodtrycket är lågt och han har yrsel. Men han ska ta hela den normala 10-dagarskuren av Heracillin.
Åsa Hogdin från anhörigstöd kom, vi fikade, pratade om hur jag ska kunna bli lite ledig för promenader, bibelstudier och kanske också kyrkobesök men det senare är mindre troligt eftersom det är svårare att finna tillsyn på söndagar. Sedan stannade Åsa hos Roland medan jag var ner och handlade inför helgen på COOP. Oj va det var mycket folk denna tid på en fredag!
Eftermiddagen ägnade jag delvis åt att försöka få ordning på pastoratet hemsida.
Förra veckoslutet var Roland inte alls intresserad av ”fredagsmys”. Han har varit trott om kvällarna och ville bara gå till sängs. Men i kväll förslog jag att vi skulle ha lite ost och vin redan klockan sju och det gick bra. Vi hade trevligt och sedan kom hemtjänsten klockan åtta.
Lördag 15 januari
en kall dag. men det började snart snöa
När Roland frågade sin gamla fråga ”Vad är det för program idag?” var det nästan att jag deppade. Att svara att vi inget har - att alla dagar är lika - känns så trist. Hur länge ska det bli så här?
Och det blir allt svårare att lösa korsord och att läsa - jag har tydligen gått in i en ny fas i min ögonförsämring.
Försökte ringa några samtal i egenskap av valberedning i POSK Färila
Roland är bara trött hela tiden och ligger mest och sover hela dagarna men då jag satte på teve för programmet ”På spåret” så kom han och satte sej för att titta. Hur mycket han såg vet jag inte för jag somnade efter halva programmet och vaknade lagom till helgsmål som även denna lördag kom från Högalid. Vi minns vår Erik som vilar där bakom en sten i columbariet.
Roland satte sej på stolen i hallen och väntade. Ska allt bli sej mera likt nu? Jag dukade fram tekoppar och tabletter till en stilla stund tillsammans sedan Roland är klar för natten. Det var rara Britt-Marie som kom. Hon hade haft en jobbig kväll och var försenad. Sedan hon gjort Roland i ordning för natten drack vi te och Roland tog snällt alla tabletter, Vi ringde upp Tina och pratade lite. Hörde att de har fått 25 centimeter snö på morgonen. Denna vinter är verkligen vinter.
Söndag 16 januari
Men nu är det nästan mildväder igen!
Det var en fin gudstjänst i teve Guds källa har vatten till fyllest. Guds kärleks källa kan aldrig ösas tom.. Till Ljusdals kyrka kunde jag inte komma eftersom jag inte vågar lämna Roland ensam så länge.
Roland låg en stund på eftermiddagen men sedan kom han upp och vi satt vid teven ungefär två timmar runt tiden för eftermiddagskaffet.
Hemtjänsten på kvällen berättade att det var mycket halt ute efter regn på den tilltrampade snön. Vi kunde också i tevenyheterna höra och se om besvär söderöver med vatten på vägarna och halka.
Och när jag kysste Roland godnatt så kom ett leende! Det första jag sett på mycket länge!
Måndag 17 januari.
Det är växlande molnighet och en grad över nollpunkten. Solen har gått upp över husen på andra sidan torget. De var och fällde julgranen och körde bort den på morgonen. Undrar hur det är på gatorna? Töväder - slask och modd utomhus? Igår ställdes all busstrafik i Hälsingland in på grund av ishalka, underkylt regn Det var efter vad jag kan förstå så i stora delar av vårt land.
Distriktssköterskan kom på eftermiddagen för att se på det vänstra knäet. Hon tyckte att det verkar vara något under sårskorpan som inte ska vara där. Och så såg hon förståss att hans ben har blivit svullna igen. På höger knä var såret läkt redan då han kom hem från sjukhuset. Det såret var aldrig infekterat.
Både lördag och söndag har Roland suttit i fåtöljen en stund i samband med eftermiddagskaffet och för mej verkar han allt mera lik sej som han var i höstas utom att balansen är sämre. Den värsta tröttheten verkar ha gett med sej.
Jag tycker allt mera att det är lite besvärligt med att det kommer hemtjänst för att hjälpa Roland att klä sej och klä av sej morgon resp kväll. Men att de hjälper honom att duscha en gång i veckan är bra för då är det risk att han kan halka. Men nu är han så pass pigg att jag undrar om vi behöver hemtjänsten för övrigt. Nu är det mest att jag är osäker på hur pass länge jag vågar lämna honom ensam men den beviljade hemtjänsten täcker inte denna min oro. Vad som behövs är att han förstår sej på att använda trygghetslarmet om det skulle behövas.
För min egen del börjar jag bli alltmera medveten om att mina ögon är sämre. Det är besvärande.
Tisdag 18 januari
En alldeles rund måne går ner över Stenhamreskolan på morgonen.
Sjuksköterskan kom redan innan Roland var färdig med sin sena frukost och alla tabletter. Nu ska den hårda skorpan på såret lösas upp så får de se på torsdag vad som finns under den. Roland blev ganska störd av att hon kom då han satt vid frukosten och det blev svårt att få honom att ta alla tabletter. Gång på gång skulle han springa på toaletten.
Och så började det snöa vid elvatiden!
Åsa Hogdin var här en dryg timme mitt på dagen. När hon var här i fredags bedömde hon att det dröjer nog ett par veckor innan Roland orkar vara på Slotte igen. Om han bara sover hela dagarna så är det inte tid för det ännu. Nästa måndag kanske vi kan börja prata om det igen. Det är också frågan om hur han klarar av att åka med taxin.
Jag gick och handlade på COOP. Där mötte jag Kerstin och Bengt. Vi kom överens att de ska komma och hälsa på och Bengt ta grejorna med sej så att han kan klippa Rolands hår.
På kvällen var Maj hos Roland och jag gick ner på biografen och såg Narnia. Jag har tidigare sett den första filmen som bygger på boken Häxan och lejonet och den tyckte jag var underbar och gjorde den underliggande boken rättvisa.
Den jag såg nu i kväll bygger på boken "Kung Caspian och skeppet Gryningen" Jag blev lite besviken. Saknade något av det sagans skimmer som låg över den första. Men eftersom det är så mycket strider i boken så är det följaktligen mycket strid i denna film. Enklare strider än de som översvämmar Tolkienfilmerna.
Ungdomarna i huvudrollerna är ganska menlösa. Den mest förtrollande figuren är Ripipip, den stridbara musen. Lejonet Aslan är ståtlig, konungslig, då han framträder vid enstaka tillfällen, framför allt i den avslutande scenen som kändes lite lång, men avskedet var naturligtvis nödvändigt.
Animationerna var i allmänhet mycket lyckade. Speciellt tycker jag att draken var bra.
Och Roland hade nog haft det bra med Maj. Sovit en del, pratat tillsammans då de drack te.
Onsdag 19 januari
Både lördag och söndag har han suttit i fåtöljen en stund i samband med eftermiddagskaffet och för mej verkar han allt mera lik sej som han var i höstas utom att balansen är sämre. Den värsta tröttheten verkar ha gett med sej. Aptiten är också bättre. Roland åt två smörgåsar på frukosten, det har han inte gjort sedan han blev sjuk. Han åt upp allt han hade på tallriken vid middagen. Han ville inte gå och lägga sej omedelbart sedan han ätit upp.
Doktorn ringde som överenskommet. Vi kom överens om att be sköterskan om en ny blodtrycksmätning i mitten av nästa vecka. Doktorn lovade ringa fredag 28 januari om inget inträffar under tiden.
Jag tog en skön promenad på en timme i den klara och kyliga vindstilla eftermiddagen då Roland sov efter middagen. Gick till pastorsexpeditionen och lämnade tillbaka en bok som jag lånat. Men jag ville inte stanna på bibelstudiet. Det kändes tillräckligt att lämna Roland ensam en timme tills jag är säker på att han förstår sej på larmet. Det blir tills vidare lite experiment i fråga om hur pass länge jag vågar vara borta. Torsdag 20 januari
Idag blev Roland duschad och fick håret tvättat. Sedan var distriktssköterskan här och lade om såret. Hon tyckte det såg ut att arta sig, att skorpan började lösas upp. Det var heller inte så svullet längre.
Fredag 21 januari.
När jag bäddade sängarna upptäckte jag blod på lakanen. Roland har tydligen legat och gnussat mot kanten på min madrass med sitt onda knä så att bandaget delvis har lossnat och blodat ner lakanen.
Ringde biståndshandläggaren och avbeställde tillsyn på morgnar och kvällar så nu har vi bara dusch en gång i veckan samt trygghetslarmet som bistånd. Men han måste förstå sej på larmet för att det ska ge mej den trygghet jag behöver för att jag ska kunna gå ut och lämna honom som jag vant mej vid i höstas.
Bengt och Kerstin kom och vi drack kaffe. Bengt klippte Rolands hår så nu är han ganska kal på huvudet.
Idag har Roland inte varit särskilt matfrisk, och han har sovit praktiskt taget hela dagen.
Lördag 22 januari
Fick en tanke - tänk om det ringer i telefon medan jag är borta och Roland vill svara? Då är det risk att han ramlar igen. Nu gjorde jag så att jag vidarekopplade till mobilen och hade den med mej. Så hoppas jag att inga telefonsignaler ska störa honom.
Var ner och handlade kompletterande mat för att göra kycklingmiddag. Jag hade tänkt göra en youghurtsås med persilja men det fanns inte färsk persilja. Jag chansade på att testa färsk koriander i stället. Det blev lite annorlunda smak och jag är inte säker på om brytningen mot den örtkryddade dragonkycklingen vart riktigt den bästa. För övrigt serverade jag ris och ärter-majs-paprikablandning. Till efterrätt bjöd jag på krusbärskräm med råvaran från våra buskar i Färila, hämtad ur frysen.
Den här dagen har i motsats till gårdagen varit ganska lik motsvarande dag i höstas, bara med mera vila på rygg i sängen för Roland och mindre sittande framför teve än då. Det är så skönt att vara för oss själva och inte anpasssa oss efter hemtjänsten.
Torsdag 27 januari
Distriktssköterskan kom redan före nio på morgonen och just denna dag då jag sovit länge och inte stigit upp förrän kvart i nio! Kändes lite kymigt att jag var klädd i bara nattlinnet. Vanligen går jag upp ungefär halv åtta. Jag var trött förståss eftersom det inte blir så lugnt på nätterna då jag i viss utsträckning är halvvaken och uppe och ser till att det går bra då Roland är uppe och kissar.
Hon la om såret som börjar arta sej och mätte blodtrycket. Hans ben är inte alls svullna nu.
Det blev frukost sedan hon gått. Nu har vi en hel dag framför oss. Ganska kyligt och molnigt. Jag är lite osäker på i hur pass stor utsträckning jag vågar lämna honom när han är så besvärad av yrsel. Det började på tisdagen och känns lite oroande.
Igår kom en manlig hemvårdsassistent och duschade Roland. De har flyttat dusch från torsdag till onsdag, säkerligen för att han ska kunna vara på Slotte som förut. Få se när det kan bli. Just nu går det i alla fall inte. Roland är mycket besvärad av yrseln och ropar på mej med jämna mellanrum under dagen.
Bar ner julsakerna i källaren - det var på tiden fast det är trevligt med ljusstakarna i fönstret under den mörka tiden på året. Nu är det verkligen slut på julen för i år - sådan nu julen varit - inte alls som vanligt.
Katarina från Hem-och företagsservice kom och städade och jag handlade mat under tiden. Så då var Roland inte ensam.
Det går bra för mej att sitta vid datorn med de speciella glasögon jag har för detta. Annars är det ibland jobbigt med att det blir dimmigt för ögonen Det är svårt att sitta och läsa långa stunder.
Lördag 29/1 Grå morgon efter en lugn natt. Blåsigt och någon gra över npoolåunltenm. Halt på gång banorna. Handla mat och gå bort med återvinningsavfall. Tilll middag blev det en bit entrecote som jag narinerade i samma som kycklingebn förra löradgen, stekt i lergryta och serverad med klyftpotatis och morötter- Efterrätt glass med svarta vinbär från Färila som jag hämtat i frysen Roland ganska pigg, vi tittade på teve tillsammans då det var programmet ”På spåret”. Under kvällen var han lite orolig, hade tydligen svårt att somna. Vad är det viktigaste och vad måste ignoreras?
Söndag 30 januari
Röd soluppgång inför en grå dag.
Gudstjänst i teve för tredje söndagen från St Ansgars kyrka i Uppsala med Bo Brander som predikant. Först tänkte jag att det är verkligen ett tecken på sparsamhet från TV2 att de spelar in flera gudstjänster från samma kyrka och med i viss utsträckning samma medverkande. Troligen också inspelat vardagstid och redigerat i efterhand.
Men sedan tänkte jag. Det ger en kontinuitet för mej i mitt eget gudstjänstfirande att det är samma kyrka trots att jag inte kan komma iväg till Ljusdals kyrka nu då jag är bunden till hemmet för att finnas vid Roland sida.
Måndag 31 januari
Syster Gunvor var här och tittade på Rolands knä, gorde rent och la ny förband. Det lossnar alltmera av den hårda kakan som hindrar såret från att läkas från botten.
Så är det slut på denna lite annorlunda månad av mitt liv. Det är lite bundet att vara anhörigvårdare när det inte finns några andra anhöriga på nära håll. Men jag har det väldigt bra eftersom Roland är så pass lugn och inte har stora fordringar på assistans av mej.

grenbar

grenbar

 

Dagboksregistret   |||   Skriv gärna till mig    |||    UPP
HTML-Edit logo