Music click here
musicspeaker
Rejoice!

JANUARI 2012

Dagbokstext


Dagen idag är en märkvärdig sak

GOTT NYTT ÅR 2012

Herre, förlåt mig min delaktighet i mänskligheten ofrid
och bortvändhet från dig
Hela mig så att jag på nytt kan ta ansvar
och klara av det du vill att jag ska göra
i dag
i morgon
alla dagar du ger mig
Drag mig till dig så får mitt hjärta ro.

 

Det som förut var är förbi, nu förkunnar jag något nytt. Innan det ännu spirat kungör jag det för er.
Jes 42:9

grenbar

Söndag 1 januari Nyårsdagen 2012
Tolvslaget var vi tillsammans i köket och såg himlen hela tiden lysas upp av exploderande fyrverkerier. Också många lysande miniatyrballonger seglade omkring. Halvmånen som jag sett någon timme tidigare var försvunnen i ett moln Så gick vi tillsammans in i det nya året. I bakgrunden hördes Sveriges domkyrkoklockor från radioapparaten. På bordet hade vi tända ljus i Rättviksstaken.
Per ringde och vi önskade varandra ett gott nytt år 2012.
På morgonen vaknade jag strax före åtta efter konstiga drömmar. Frukost med risgrynsgröt. Vädret har åter blivit mulet och temperaturen stiger och lufttrycket sjunker. Det var inte länge vi fick behålla högtycksväder. Frampå dagen började det snöa lätt.
Arbetade med fredsbön till gudstjänsten i kväll.
Herre, min Gud
vi kommer till dig
denna första dag på ett nytt år

Herre, hör oss
vi talar för alla de människor i alla länder och alla tider
som inte önskar krig och som är beredda att gå fredens väg.
Herre, kom med vishet till dem
som har att fatta avgörande beslut
som rör hela skapelsens framtid.

Herre, hör oss
och ge oss vishet och kraft
så att vi alltid kan möta
hat med kärlek
orättvisa med rättvisa
nöd med offervillighet
krig med fred
så att miljöförstörelsen hejdas,
att människor lär sig rätt förvalta jordens resurser,
att den kristna kunskapen förnyas
att det kristna arvet förs vidare till nya generationer

Herre, hör oss
Hjälp oss leva i kärlek och barmhärtighet,
trots det ondas närvaro
både i vår värld och i våra egna liv.
Hjälp oss leva i medkänsla med alla som drabbas
av människors ondska och allt det som gör livet svårt att leva.

Herre, hjälp oss leva
Herre, förbarma dig!



Måndag 2 januari
Det är redan mildare väder än i går. Traktorer kör på gatorna och plogar snö. Det var ett ordentligt snöväder i går kväll. Det snöade ordentligt och det var mycket tungt att gå hem från kyrkan med rollatorn i den allt djupare snön.
Tyvärr är den snö som faller idag regnblandad. Lufttrycket sjunker. Ska det aldrig ta slut med detta lågtrycksväder? Jag blir så trött av det.
Jag är rädd att jag dödar alla de egna initiativ som Roland försöker ta - han verkar känna sej otillräcklig på alla områden. Detta ständiga ”ursäkta” så fort jag försöker vägleda honom med några ord.
Tisdag 3 januari
Roland till dagverksamheten på Slotte, jag hade ärenden till apoteket och bokhandeln. Det var mycket besvärligt att gå utomhus för snömodden från i går hade frusit ihop till spårig knagglig is.
Uppdaterade min engelska kalender över svenska dagar som firas mer eller mindre-
En solig dag blev en kväll med lätt snöfall.
Onsdag 4 januari Jag ser mej i spegeln. Jag ser en gammal kvinnas trötta ansikte.
Torsdag 5 januari
Ont i magen på natten och täta urinträngningar. Tog det mycket lugnt sedan jag varit ner och handlat. Fredag 6 januari trettondag jul
Idag mår jag mycket bättre. Skönt.
Vädret är klart och kallt.
SMTP krånglar, det har varit så alltsedan stormen. Det är irriterande att inte kunna skicka e-post när jag vill eller uppdatera hemsidor.
Lutfisk till middag.
Lördag 7 januari
SMTP krånglade mest hela dagen men några timmar på kvällsidan fungerade det oklanderligt. Det är besvärligt med att hitta den rätta tiden för att kunna skicka mejl och uppladda hemsidor.
Dagens mat blev farväl till julskinkan - skinkpaj till middag och spenatsoppa på skinkspadet med skinksmörgås till kvällsmat.
Söndag 8 januari
Det var en fin gudstjänst under ledning av kyrkoherden. Hon talade bl.a. om vår livslinje, de hållpunkter i livet som man kan urskilja om man tänker sig livet som en linje. Om att vara inneslutna i den nåd som vi har fått genom vårt dop.
Roland var pigg på morgonen men blev ganska snart trött och därför förvirrad under dagens lopp. Det är jobbigt när han inte riktigt känner igen mej. Han var klart och tydligt ledsen. Han satt hela eftermiddagen i stolen framför teve, mest utan att ha den på.
I mitt sinne ringer ord ur psalmen 528 ”De som varje dag oss tjänar genom sina händers verk” och tankarna rör sig kring detta. Hur beroende jag är av att ha hjälpande människor omkring mej. Jag förväntar mej hjälp. Överklassmentalitet? Jag ska ha den hjälp jag behöver. Men ser jag människorna omkring mej bara som tjänare - lyssnare - stödjande personer? Vet de om att jag är tacksam för att de finns, eller är de bara självklara för mej ?

På kvällen letade Roland efter "Ingegerd". Det kändes så ledsamt. Det är ju inte mej han menar. Jag anar vem Roland letar efter. Hans drömkvinna, en som han kunde ha sex med, den som är mamma till våra barn. Alltså jag för fyrtio - femtio år sedan.

Måndag 9 januari
Det är kallt idag minus 13 grader och Roland fryser.
Maj ringde och undrade om jag ville tvätta med henne och jag tog tacksamt emot erbjudandet att få göra vittvätt med underkläder och ett lakan
Träden är klädda i rimfrost. Det är så fantastiskt vackert! Fullmåne. Jupiter står i söder.
Tisdag 10 januari kallt - minus 12 grader- klar himmel och fantastisk rimfrost på träden.
Gudstjänstgruppen på kvällen. Jag erbjöd mej att flytta till Ulrikes grupp eftersom hon blivit ensam. Men helst vill jag vara tillsammans med Anna-Greta och Anna-Britta. Det slutliga beslutet blev att vi slår ihop de båda grupperna till en grupp
Idag fungerade e-posten. Skönt - hoppas att det fortsätter.
Lördag 14 januari
Roland och jag gick runt kommunalhuset. Det var så vacker väder, några grader under nollpunkten. ingen vind och klar himmel. Skönt att äntligen kunna gå ut med Roland en stund nu då det värsta av halkan är borta..
Gjorde en rätt med kinesisk touche till middag med kyckling, cashewnötter, grönsaker och soja. Roland var inte särskilt imponerad så det receptet gör jag inte flera gången. Efterrätten - fruktsallad på äpple - gillade han.

Måndag 16 januari
Gråväder och milt och vindstilla. Vi gick ut men det blev en kort promenad för det hade blivit halt igen.
Var på bio på kvällen ”Simon och ekarna” en film som bygger mycket på att skapa stämningar och känslor. Några musikaliska avsnitt där musiken skildrades i bilder speglade Simons tankar och minnen Sådant som väcktes eller framkallades då musiken strömmade genom honom. Miljön med glimtar från Bohusläns natur och gamla fiskarstugor
Göteborg under kriget 1939 -1945. Spänningarna mellan de olika huvudpersonerna, Simons föräldrar, Simons fosterbror Isak, Isaks far bokhandlaren Ruben, och den hotfulla stämning som uppstod på grund av att Ruben och Isak är judar i den nazistvänliga miljö som rådde i Göteborg. Allt sammantaget gjorde filmen till en upplevelse för mej. Miljön skildrades med känsligt valda bilder från olika årstider. Bilderna från den yttre miljön kändes mycket väl valda och de mjuka växlingarna mellan olika naturbilder kändes sköna.
Jag tyckte alltså mycket bra om filmen. Däremot reagerade jag på förfilmen - en reklam för kommande program ”Titanic” - mycket olämpligt en dag som denna då massmedia fylls med rapporter från det havererade jättestora kryssningsfartyget utanför Italiens kust.
När jag gick hem var jag väldigt stel och det var svårt att gå den lilla biten på det hala underlaget.
Onsdag 18 januari
Gudstjänstgrupp på kvällen inför fjärde söndagen efter trettondagen - en dag då texterna handlar om storm. Gun, en gammal trotjänare i kyrkan i Ljusdal, var med och hon uppmuntrade prästen så att vi kunde prata inte bara om fördelning av uppgifter och val av psalmer utan också läsa texterna. Det är besvärligt med denna präst att han hör så illa. Det blir inte riktigt bra kommunikation i samtalen. Men Gun satt på rätt sida om honom. Jag satt på fel sida. Det kan vara bra att komma ihåg till nästa gång.
Torsdag 19 januari
Jag hade en besvärlig natt Vänstra armen domnade bort och det gjorde ont. Lufttrycket hade sjunkit tio streck under natten - kan detta vara något som medverkat till att jag sovit så dåligt?
Solen går nu upp en hel timme tidigare än för en månad sedan då suluppgången var som senast. Vi går mot ljusare tider!
Fredag 20 januari
Till middag gjorde jag fiskpudding på det gamla sättet med risgryn. Använde resterna av onsdagens lutfick och färdigkokt osötad gröt. Det blev vattnigt i konsistensen men smakade gott.
Lördag 21 januari Per fyller femtio år!
En grå morgon med frost i träden.
TIll middag blev det färggrant på tallriken - vit potatis, orange morötter, grön brysselkål till den ljusbruna flässteken.
Söndag 22 januari
Vi åkte till gudstjänst på Bibelns dag i Färila kyrka. Det gick lätt att starta bilen och det var bra väder då vi körde upp till Färila.
Församlingsassistenten Marianne hade gjort i ordning en utställning som framför allt bestod av hennes och makens egna biblar samt de olika upplagor av barnbiblar som tillhör Färila församling. Det är otroligt hur många olika upplagor av biblar som kommit ut under senare år!
Under gudstjänsten började det snöa så att jag fick borsta bilen innan vi kunde köra hem i lätt snöyra.
Onsdag 25 januari
den här dagen hade jag väntat på länge Vi hade träff i cirkeln för anhörigvårdare. Vi pratade ganska öppet men jag var delvis frånvarande. Jag är så trött.
En änka jag mött sa: ni har ju i alla fall varandra - men det är ju knappt vi har varandra numera. I alla fall inget liv som ger den andra maken glädje i livet.
En av de andra nämnde att det känns så svårt att hennes man inte kan prata. Det måste vara värre än att som jag ha en man som bara svär hela dagarna och knappt säger något annat än svärord eller "oj oj oj "
När jag tog mina mediciner funderade jag över diabetesbehandlingens utveckling - Tablettbehandling fanns inte då jag började i yrket som farmacevt! Jag la ut mina tankar och Roland lyssnade och var nästan med i tankegången. Annars är det nog så att vi har inget tankeutbyte numera. Det är bara ytterst enstaka glimtar då han är mera närvarande.
Fredag 27 januari
Maj kom upp för att hjälpa mej att byta till högre ben på våra sängar. Så snällt av Maj att ställa upp och hjälpa oss! När den första sängen var klar upptäckte vi att det inte blev stadigt. Det var fel utbytesben för våra sängar som hon skaffat. Så det vara bara att ta bort de nya benen och sätta tillbaka de gamla. Maj pratade med sin systersom på Möbeltjänst och det skulle gå bra att byta - han skulle beställa högre ben som passar till våra sängar. Det ska ta någon vecka.
Söndag 29 januari
Den senaste dagarna har det varit högtryck, lugnt men mulet. Lätta byar med snö kommer då och då. Temperaturen håller sej strax under nollpuinkten. Enligt SMHI är lufttrycket rekordhögt - det har inte varit så högt sedan 1972. På kvällen står min barometer på 767 - det är ju gammaldags skala på denna barometer.
Jaha nu har vi testat larmet. Roland satte sej på golvet och ramlade baklänges då jag drog ut stolen från matbordet efter kvällsmaten. Han föll så långsamt att det inte blev något hårt slag på huvudet. Jag gav honom en hand men upptäckte direkt att han var för tung så jag tryckte på larmet. Nattpatrullen kom ganska snabbt och två tjejer fick upp honom på benen igen med lyfthjälp av ett lakan.
Jag tog bilen till kyrkan. Roland stannade hemma. Det firades högmässa. Jag hade uppdraget att läsa episteltexten. Det var mycket få besökare. De som var där var alla mycket gamla och flera som behövde assistans.
Medan jag ser på TV så passar jag på att märka Rolands kläder. Det tar tid och känns på eftersom fingertopparna domnar. Ibland ser jag dubbelt men jag kan trä på nålen utan glasögon! Det känns bra att vara ute i tid eftersom det kan gå fort när det kommer besked om att han har fått en plats på ett av kommunens tillfälliga boenden.
Måndag 30 januari
En dam ringde från socialförvaltningen och sa att Roland kan få komma till Furugården i morgon tisdag! En plats ledig för Roland på Furugården en vecka från i morgon. Det kom lite chockartat fast jag var ju beredd att det kunde komma snabbt Visst har jag börjat märka hans kläder men det är mycket kvar att förbereda. Hur pass beredd Roland är vet jag inte - få se hur han tar det mentalt.
Maj kom och frågade om jag vill ha något tvättat. Jag tog tacksamt emot att få lämna henne tre underlakan. Underbart att ha denna kontakt
Tisdag 31 januari
så var det då dags att packa Rolands väska och följa honom till Furugården. Vi for med färdtjänst kl 12.15 från Ljusdal med en mycket trevlig chaufför. Utefter vägen kunde vi åter skåda resultatet av stormen Dagmar. Värst är det emellan Bränta och Morvall men hela vägen upp till Los såg man enstaka fallna träd i skogen.
Den långa resan upp till Los blev jobbig för Roland. Han hann inte in på toaletten i tid då vi kom fram utan det kom kiss i byxorna så det första de fick hjälpa honom med var att byta byxor.
De tog emot oss mycket vänligt. Vi har en kontaktperson för Roland som är dotter till min f.d. arbetskamtat Yvonne. Allt skedde så lugnt och omsorgsfullt. De skrev upp vartenda plagg han hade med sig, tog hand om mediciner och värdesaker, och vi fick kaffe och en pratstund.
Rolands rum ligger vid ett litet sällskapsrum från vilket det är tre ingångar till bostadsrum. Det är flera sådana enheter inom avdelningen Nickeln. Matsalen ligger längst bort så det blir en kort promenad för honom ett par gånger om dagen. De kommer att följa med honom så att han inte går vilse.
Jag for hem med bussen som går från Los till Ljusdal och var hemma klockan fem.
Roland ringde vid kvart över sex. De hade hjälpt honom att ringa upp. Han lät ganska moloken, kanske inte så underligt. Han var törstig och jag uppmuntrade honom att be dem hjälpa honom till ett glas vatten. Han har kanske svårt att be om hjälp. Hoppas att han kommer att klara av det här.

grenbar

grenbar

 

Dagboksregistret   |||   Skriv gärna till mig    |||    UPP
HTML-Edit logo