Juli 2008

JULI 2008

Skapelsemorgon -
nu genom regnet,
havsbruset, vinden
Guds röst oss når.
Tack Gud för marken,
skogarnas grönska,
Varje ny morgon
ny är din nåd.
Psalm 181:2

Måndag 14 juli
Så är dagen inne då vi ska göra den resa som vi har planerat så länge. Det är en strålande morgon med sol. Det var en jobbig resa till Trondheim med buss och tåg och många byten. Men det var många fina naturscenerier genom tågfönstren, särskilt sista sträckan från Östersund till Trondheim genom det västjämtska landskapet utmed Indalsälven och upp till Storlien, stationen mitt ute i ödemarken, fjällmyrarna med bara fjällbjörk och inga andra träd. Vi såg de snöklädda fjällen på avstånd, först Anarisfjällen bortom Storsjön och när vi kom uppemot gränsen Sylarna och Blåhammaren. Sedan vi passerat gränsen till Norge tog tåget sig utför den branta Stjørdalen utmed Stjørdalselva ner till Trondheimsfjorden. I Trondheim övernattade vi på hotell.

Tisdag 15 juli en grå dag, varken varmt eller kyligt.
Vi tog en taxi till fartyget ”Richard With” som är uppkallad efter den man som grundade båtlinjen utmed den norska kusten och knöt ihop de nordliga delarna med de sydligare delarna genom denna viktiga transportled.
Vi skrev in oss, vi packade upp och så var det dags för avgång och även för lunch. Det är buffélunch på fartyget med smörgåsbord, varma rätter och efterrätter.
Fartyget gick utmed Trondheimsfjorden norrut och passerade en ganska öde kust med gröna ängar nedanför kala berg. Kusten var delvis dold av dis, kanske regn? Många fiskebyar med båthus eller mindre båtvarv vid stranden. Såsmåningom bar det ut på mera öppet hav och det gungade lite mera. Vattnet skiftade i blågrönt och det gick vita gäss på vågornas toppar, och ibland var det rykande skum. Det var en lång delsträcka, inte ett stopp förrän i Rørvik sent på kvällen då vi redan höll på att lägga oss. Middagen serverades kl. 18.30 och det var fast bordsplacering. Vi fick bord 36 tillsammans med Birgit och Alf från Botkyrka.

Onsdag 16 juli Det var duggregn.
Man såg hus utmed stranden hela vägen under de höga branta bergen där man ibland kunde se en fjällbäck rasa nedför. Det snöfläckar mellan bergens toppar, men topparna var ofta osynliga för molnen bilda ”mössa” på bergen. Vi passerade Svartisen, den stora jökeln inne på land. Vi kunde ana den bitvis bakom bergstopparna. Polcirkeln passerades efter kl 9. Vi landade i Ørnes, en vacker liten by i skyddat läge med sandstränder, och så småningom kom vi till skärgården vid Bodö. Gildeskål kyrka anade jag inne på land. Bland dessa öar ska Fleinvaer finnas, den ö där min brevvän Brit bor.
Det var ett långt uppehåll i Bodø. Vädret var nu vackert med solsken och förhållandevis varmt och inte särskilt blåsigt. Efter uppehållet i Bodø satte fartyget kurs tvärs över Vestfjorden mot Stamsund.
Vi la oss tidigt i den ljusa vackra natten. Men vid tolvtiden väcktes jag av något och upptäckte en tvärbrant bergssida utanför hyttfönstret och ovanför kunde man ana några fjälltoppar belysta av den lågt stående solen så att de var alldeles rosafärgade. Och en regnbåge! Det var oerhört vackert.

Torsdag 17 juli Rolands 81-årsdag.
En grå morgon då vi vaknade i Harstad. Havet var alldeles grönt. Inne på land såg jag under infarten en liten vit kyrka med tegelrött tak. Det var Trondenes, en gammal kyrka där den ursprungliga kyrkan funnits redan på tusentalet. Vi mötte sydgående Hurtigrutten (Midnatsol) då vi lämnade kajen. Låga moln omkransade bergen.
Under eftermiddagen var det uppehåll i Tromsø och jag gick en bit inåt stadens centrum. Här blommade syrener och gullregn. Det är buskar som hemma blommat över för länge sedan. Men nu är vi långt norröver, på 70 grader nordlig bredd, i ”Porten till Ishavet”.
Det var en alldeles underbar mild ljus afton så jag gick upp på promenaddäck och stod och tittade på landning, lossning och inlastning i Skjervøy. Sedan då fartyget gick ut över mera öppet hav kunde man se midnattssolen som stod över havshorisonten men inte gick ner. Havet var lugnt, knappt mer än en krusning.

Fredag 18 juli Nu var vi långt norröver! Då var vi på mera öppet hav. Det var lugnt och dimma eller låga moln hela dagen. Så det blev ingen midnattssol synlig på kvällen.
Under middagen passerade vi några öar inåt land med mycket spännande formade bergarter, randiga och slingrande. Tyvärr hindrade dimmorna mig från att se dem riktigt bra.
Här uppe i norr var det kala bergöar med gräs i skrevorna. Det var sällan några buskar och inga träd. Vi var ovanför trädgränsen!
Mehamn, 81 grader nordlig bredd! Det var den mest nordliga punkten på vår resa och den nordligaste punkten på den skandinaviska halvön, på Europas fastland. Något nordligare var vi förståss ute till havs då vi färdades här uppe norr om Skandinavien. Här i Barents hav finns inget fastland norrut förrän vi kommer till Nordpolen. En fantastisk tanke! Svalbard finns där men vi var delvis östligare än dess östligaste punkt.
Många av dessa samhällen belägna på de nordliga öarna har numera tunnelförbindelse med fastlandet i stället för bro eller färja. Kan det bero på att det är svårt att bygga en bro som klarar vintern i dessa kalla och ogästvänliga områden?

Lördag 19 juli På morgonen gick fartyget utmed östra stranden av Varangerhalvön som verkade vara bebodd praktiskt taget hela tiden med samhällen det ena efter det andra. Vi kom till Vadsø 7.30. Här var det grönt och ganska soligt. Sedan korsade fartyget Varangerfjorden och gick in till Kirkenes.
Vi satt på akterdäck i solen mellan klockan tio och elva, men sedan kom det regn medan vi låg i Kirkenes. Så styrde fartyget ut mot Barents hav och solen sken och det var lugnt. På avstånd österut blånade kusten och det var nog Ryssland längst bort.
Eftermiddagens stopp var i Vardø - en gammal gränsfästning. På ön utanför staden syntes olika master och runda vita byggnader som är något som har med radar att göra. Här mötte en trumslagare och två fanbärare som ledde marschen upp till fästningen för de som ville gå dit. Längre österut än här kom vi inte på vår resa, det är 31° 10’ 10’’ östlig längd. Detta är Norges mest östliga punkt.
Vid Berlevåg var jag upp på promenaddäck. Där mötte vårt fartyg Hurtigrutens NORDNORGE och vi vinkade för fullt och några ur personalen släppte upp ballonger! Det var roligt att vara med på detta. Denna hamn ligger ganska utsatt och det lär tidigare ha varit svårt att bygga en vågbrytande pir som höll för vinterstormarna. Men 1973 hade franska ingenjörer lyckats konstruera en pir av betongelement som håller.
Alla dessa små hamnar på nordkusten är platser som lever av fisket. Hammerfest, Haveysund, Honningvåg, Kjøllefjord, Mehamn, Berlevåg, Båtsfjord. En karg natur med sten och nästan ingen annan växtlighet är gräs i skrevorna. Det går nog inte att odla varken potatis eller korn. Inga träd växer här utan allt virke måste transporteras hit. Dessa samhällen är beroende av Hurtigruten som transporterar det som behövs söderifrån och forslar det som man producerat till sydligare orter.
Midnattssol blev det över havet, en ljus natt då solen sken rakt in i vår hytt och gjorde det svårt att sova.

Söndag 20 juli
I Hammerfest gick vi iland på en promenad och vad fick vi se? 3 renar på gatan, renar som var inne i en vildvuxen trädgård och betade gräs- eller sökte för dem passande föda?
Jag såg skymtar av Seilandsjökeln uppe bakom fjälltopparna. Det var sol och lätt bris ute på havet. Senare vid halvfyratiden på väg mot Øksfjord skymtade Øxfjordsjökeln högt uppe i bergen.
I Skjervøy såg jag buskar som hade vita blommor vid hamnen. Kan det ha varit hägg? Allt blommar ju så mycket senare här uppe.
Vi var med på busstur vid midnatt till Ishavskatedralen i Tromsø för att vara med om en midnattskonsert där. Det var en underbar ljus kväll. Man kunde inte tänka sig att det var mitt i natten då man stod utanför kyrkan med utsikt över staden och vattnet och den vackra bron över till Tromsø gamla stad. Kyrkan var speciell med inspiration av ett segelfartyg eller ett isberg och en stor glasmosaik i korfönstret med motiv av Kristi förklaring eller uppståndelsen så som jag uppfattade den. Konserten var ovanlig instrumentalt med trumpet, piano samt två sångröster, sopran och baryton. Det var variationer över skandinaviska visor och folkmusik. Mycket spännande och passande i denna byggnad. Att efter konserten komma ut på planen framför kyrkan klockan ett på natten i fullt solsken - det var också en ovanlig upplevelse.
Ishavskatedralen ligger vid ena ändan av Tromsö-bron - på fastlandet. Bron byggdes år 1960 och förenar Tromsö-ön med fastlandet. Ishavskatedralen har ritats av Espelid och byggdes år 1964 av Jan Inge Hovid. Katedralen utgör en symbol för den nordnorska naturen, kulturen och tron.
Bilder på denna sida:

Måndag 21 juli
Lätt skymd sol, ganska stilla då vi vaknade i Harstad, en medelstor stad i den inre delen av Lofotenarkipelagen. Här är det jordbruksbygd på en del av öarna och stort fiske utanför på Norska havet. Sedan bar det av inåt Lofotens övärld. Vi kom mot Andøya där man såg myrmarker nedanför de höga fjällen. Ute i vattnet på fjorden såg jag något som rörde sig och liksom dök ner och försvann. Kan det ha varit en säl?
Risøhamn låg skyddat i en vik med bro till närmaste stora ö. Ute mot havet låg låga moln i bankar. Solen glittrade i vattnet. Det stod en blommande rönn vid ett av husen i byn.
Fartyget strävade vidare mellan öarna i arkipelagen. Dimmolnen låg över bergens toppar hela dagen. Men solskenet varade och det var skönt och lugnt och lagom varmt. På eftermiddagen var det tid för det berömda smala Raftsundet. Fartyget går fram tätt intill de brant stupande bergväggarna. På ena sidan såg jag hur vägen löper utmed fjorden. Vid parkerade bilar stod folk och tittade på när vårt fartyg passerade förbi och vinkade. Vi passerade en campingplats halvvägs och kaptenen tutade och folket på campingplatsen vinkade och vi på båten vinkade tillbaka. Så körde båten in i Trollfjorden och vände längst in och körde tillbaka. Det var en upplevelse. Så smalt! Så nära bergssidorna vi kom! Man kunde se blommorna som växte i skrevorna på bergssidorna och urskilja sådana detaljer att det nästan gick att artbestämma dem. Men det var trång på däck och svårt att ta foto bland alla de andra som också ville fotografera.
Över natten korsades Vestfjorden.

Tisdag 22 juli vaknade vi i Ørnes. Här är det gröna skogar och grönt, inte kalt och naket som uppe i norr. Ganska skönt att se skogen med sin blandning av björk och barrträd, och gröna odlingsmarker på de smala områdena mellan hav och fjäll. Molnen gick lågt. Inga fjälltoppar att se, de var dolda i molnen. Det är en rik skärgård utanför denna kust, och det är mycket fiskodlingar. Vi passerade åter polcirkeln och lämnar nu det område där solen inte går ner på sommaren och inte går upp på vintern.
Staden Sandnessjøen såg riktigt idyllisk ut där den låg långsträckt utmed stranden med gröna trädgårdar kring villorna.
På eftermiddagen vid fyratiden kom solen vi var ute och såg hålet i berget Torghatten på ön Torget söder om Brønnøysund.

Onsdag 23 juli Vi blev väckta då var vi inne i Trondheimsfjorden. En grå morgon men inte regn. Frukost serverades redan halv sju, skönt att de öppnade extra tidigt denna morgon så vi fick mat i oss före den långa trassliga hemresan. Tåg från Trondheim Sentralstation, mot Østersund kl 8.20. En vacker tågresa utmed Trondheimsfjordens inre del och sedan uppför Stjørdalen utmed Stjørdalselva med många vackra naturscenerier - uppför, uppför. Och så var vi i Sverige kl. 10.05. I området kring Storlien är det stora myrmarker eller områden med fjällbjörk men så småningom kommer man nedanför barrträdsgränsen igen och ser sensommarens blomster - mjölkört, älgört, renfana. Här följer järnvägen på det stora hela Indalsälven genom sjöarna.
Från Östersund till Sundsvall, Hudiksvall, Ljusdal och slutligen en buss till Färila och en promenad från hållplatsen med våra rullande väskor efter oss fram till vårt hus. Det var en underbar kväll med sol och klar himmel och lagom varmt och skönt. Hemma igen!

Torsdag 24 juli Kristina-dagen.
Tankar efter resan. Roland var mycket besvärad av den långa besvärliga resan hem med många byten. Men han är nog ganska nöjd med måltiderna. Maten baserad på norsk tradition men uppiffad och konstfärdigt upplagd. Det var mycket fiskrätter.
Själv tycker jag att det har varit underbart att vi kunde göra resan. Det är ett fascinerande landskap vi reste igenom med havet och bergen.

Lördag 26 juli
Utställning i kyrkan - fotograferade och gjorde en bildsida till hemsidan.

Söndag 27 juli Färila pastorat 400-år firas
Det var en överfull kyrka där alla inte fick plats som samlades för att deltaga i festhögtiden för att fira Färila 400 år. Kyrkoherden ledde det hela, presenterade de psalmer vi sjöng ur sitt historiska sammanhang, en psalm från varje århndrade. Nr 99 Haqvin Spegel från 1600-talet, nr 169 ”I himmelen, i himmeln” från 1700-talet och 201 ” En vänlig grönskas rika dräkt” från vår egen tid.
Börje Björklund gav historik med att berätta om livet i bygden under århundradena, Stig Wengelin försökte se framåt utgående från de möjligheter som finns i bygden och landshövding Barbro Holmberg ville lägga framtiden på den historiska grund som finns, de människor som lever här och den anda och den kulturella bakgrund vi har i denna del av vårt land.
Mellan talen spelande och sjöng Mikael Samuelsson, Björn Ståbi och Bengan Jansson, också de med musik knuten till de sekler under vilka församlingen funnits. Musik från koraler från 1600-talet, Monteverdi, Dowland, Bellman, 1800-talets From-Olle och den spelmanstradition som han inledde, och ”O store Gud” psalmen som vandrade från Sverige till Amerika och kommit tillbaka igen. Som avslutning vandrade spelmännen i spetsen för de som varit i kyrkan ut spelande Hovralåten efter From-Olle. (From-Olles polska nr 80).
Vi kyrkvärdar stod vid utgången och samlade pengar till församlingens jubileumsgåva, en brunn till en by i Zimbabwe. Det blev drygt 14000 kronor så det räcker till en brunn.
Det var en varm dag, 29 grader i skuggan visade termometern hemma.
Måndag 28 juli Kärt besök! Tina och Jan Olof kom på kvällen vid sju-tiden. Då åt vi smörgås med öl och sedan jordgubbar med mjölk på balkongen.
Under dagen hade jag en hel del telefonsamtal med förberedelser inför träffen 8-10 augusti.
Upptäckte att de börjat tända väglamporna. Venus står lysande och stor som aftonstjärna i väster.

Tisdag 29 juli Olof
Började dagen med att baka tårtbotten.
Jan Olof är i färd med småreparationer, och har också tagit ner den sneda björken ute vid staketet och gått med röjsåg i det höga gräset lite här och var.
Tina och jag var upp till byn, hon såg sig omkring och la t.ex märke till hur mycket av hyreshusen som har blivit rivna.
Tårtkalas på eftermiddagen med en jordgubbstårta med en hel liter ovanpå och mycket jordgubbsmos inuti.
På kvällen festmåltid med grillade fläskkotletter som Kristina marinerat.

Onsdag 30/7 Fortfarande högtrycksväder.
Tina o JO var i Ljusdal hela dagen. Jag höll på med slutspurten av att lägga ut Hurtigruten-fotografierna på hemsidan, men jag var också ute med trimmern som JO ordnat så att den fungerar igen.
På kvällen var vi på ”Från pilgrimled till timmerränna” teatergruppens jubileumsföreställning. Det var roligt, men oj vad det var varmt! Varmt ute, 26 grader, hur varmt det var inne i revylokalen törs jag inte fundera på. Fullsatt förståss. De agerande är skickliga och gör sina roller engagerat. De flesta agerande pratade tydligt så att man hörde vad som sas.
Efter hemkomst en liten kvällssupé med ost och kex och vin. Tina och JO tog en promenad.

Torsdag 31/7 - redan sista juli - och det har börjat bli lite mindre gyllenglitter över Vallåsen om kvällarna. Ljuset börjar bli annorlunda, det speciella sommarljuset är blekare. Men högtrycksvädret består och de varma soliga dagarna. Visserligen är det idag tecken på en ändring - åska som mullrar på avstånd och mera moln och mera vind än de senaste dagarna.
Jag kunde äntligen sända upp hemsidan med fotografier från vår tur med Hurtigruten.
JO var väldig flitig med röjsågen och slog det långa gräset på en stor del av vår mark. Han lagade räcket till trappen utomhus, han lagade snurrfatet som vi har på frukostbordet, fixade en trög vattenkran och allt möjligt. Underbart med en händig måg!
Tina och jag satt och pratade länge på kvällen om detta med att börja försiktigt planera för att vi gamlingar kanske bör tänka på att skaffa oss ett annat boende.
Och vad man ska spara av allt det som finns i lådor och skåp i detta huset.
Vad vill barnen ha? Vad uppskattar de?
Vad vill vi gamlingar spara och ha omkring oss och vad är sådant som bara tynger?

Tisdag 1 juli
Fågelsången är inte lika rik som för några veckor sedan men ännu hör man t.ex. dubbeltrasten om nätterna. Men blomsterängarna är i full prakt med smörblommor, midsommarblomster, prästkragar, blåklockor, klöver, vicker och många andra. Det har inte varit så varmt så midsommarens blommor står sig fortfarande.
Onsdag 2 juli
Vilken underbar sommardag! En alldeles underbar kväll. Vi kunde ha kvällste på balkongen igen efter några kyligare och regnigare veckor. Det var helt underbart. Klarblå himmel, inga mygg, svalorna flög högt uppe, inte en kvist rörde sig på träden.
Dessa underbara kvällar! De är något att se tillbaka på i vinterns kulna dagar.
Fredag 4 juli Så kom den då, den dagen då min syster Gunhild vigdes till den sista vilan. Det var en fin begravningsgudstjänst med mycket musik. Psalmer som hon vid olika tillfällen sagt att de hade ett speciellt tilltal till henne. Sånger tonsatta av vår far.
Det blev en släktträff, alla Gunhilds barn och barnbarn var med, vi tre de övriga syskonen med delar av våra familjer, våra kusiner hade också rest till. Numera ses vi inte ofta. Det är begravningar som samlar släkten. Det var annorlunda förr i tiden då det var julbjudningar då storfamiljen samlades.
Sången som pappa tonsatt slutar med orden "Så tag mig som korn i din åker, ej mer, Gud - giv mig frid!". En reflektion - Hans musik har blivit ett sådant korn som fått växa. För oss i familjen har det vuxit och blommat ut på olika sätt.
Tisdag 8 juli Det var en kylig natt med temperaturer nästan ner till noll-punkten. Så blev det en strålande morgon med klarblå himmel och inte en vindfläkt. Jag gick ner till älven och tittade på vattnet i det fina solskenet och såg de vackra molnen som speglade sig i den krusiga ytan.
Väl uppe på gården igen tog jag tag i redskapen och klippte smårönnar. Då kom en häftig regnskur - samma typ som efter Gunhilds begravning. Jag skyndade mig in men blev genomvåt i alla fall. Det var snart lika soligt och skönt igen, så jag fortsatte att rensa och städa i den frodiga grönskan som nu blommat över. Jag tog också bort en del av de yttersta lupinerna för det har blivit lite väl stor yta som de har tagit i anspråk. Jag vill inte att de ska ta över blomsterängen med rödklöver, prästkragar, gullris, kråkvicker, gulvial, backanis, vitmåra, nysört och andra vildblommor.
På eftermiddagen tog jag lien och stora grässaxen och slog och rensade under vinbärsbuskarna för nu var det överblommat där. Det var ett stort jobb, och det är skönt att få detta gjort trots att jag känner av alla nässlor som jag kom i kontakt med.
Söndag 13 juli Söndag 13/7 Lassekrogsdagen Vi for upp till Lassekrog klockan tolv. Färila Lions Club firar sitt 50-års-jubileum i år, och Lassekrogsdag var den första för fyrtio år sedan. Roland och Erik Öst hedrades som de äldsta aktiva medlemmarna som varit med på Lassekrog från början. Herbert Hårshagen nämndes som en av de som stiftade Lions i Sverige för femtio år sedan. De är tre män som fortfarande lever.
Det var dop av lille Axel, och sedan fick de närvarande barn som döpts på Lassekrog en Färila-bok. Det var nio barn som hörsammat inbjudan.
Kolbullarna var mycket goda och frasiga i år.
Det kom en mindre regnskur- Roland och jag åkte hem halv tre. Jag klippte gräset på framsidan medan åskan mullrade på avstånd och var precis färdig då det kom två knallar på mycket nära håll och strömmen bröts.

Dagboksregistret ||| Skriv gärna till mig ||| UPP