#Farila kyrka - en dikt av A A Anjou

 

farila kyrka

Färila kyrka

En dikt av N E Anjou

Väl jag minns, när första gången
utav dig jag skymten såg.
Invid Ljusnans fagra stränder,
hur det brände i min håg.

Ja, jag minns hur junisolen -
det var anno sjuttiotvå -
uti kvällens sista ljusning
glödde på din hjässa då.

Men när sen jag in i templet
genom portarna fick gå
för att Herrens gudstjänst skåda,
o, hur greps jag icke då.

Var det Ordet som mig träffat?
Sången? Bönen? Vet knappt vad.
Ett jag vet: det var ur livet
ett välsignat minnesblad.

 

N E Anjou var kyrkomusiker i Färila 1872-1873 samt 1874-1881. I sina minnen som han skrev ner på 1920-talet berättar han om den sångens kraft som gladde honom så under hans tid i Färila.

Han skriver:"Man hör under den mera enkla ehuru mäktiga sången även en härlig fyrstämmig sång. Ty ej blott kören på orgelläktaren utan även en del av församlingen nere i kyrkan sjunga psalmerna fyrstämmigt."

Innanför murarna till den rosa kyrkan har den kristna sången vårdats. Anjou beskriver här ovan den upplevelse han hade vid mötet med helgedomen på den ås som är en del av människornas väg genom Hälsingland.


Efter B Björklund


indexKyrkobeskrivning

email
Ingegerd