Nu sjunger våren sin vackra visa
om vinterns vacklande verklighet.
För detta vill vi, o GUD, Dig prisa
med vördnad och i all ödmjukhet.
För skönhet stor, som av nåd Du skänkt oss,
för aftonrodnad och morgonsol,
för bergen blå och för dalars grönska,
för livet självt, som vi ej förstå.
Hav tack för blomstren vid livets vägkant,
hav tack för tistlarna likaså!
De lyser till för en stund på jorden,
men snart de måste som vi förgå.
Vad mer, om detta nu är din vilja
att vi ska finnas en liten tid,
vi kan dock kanske likt liten lilja
få glädja någon - sen dö i frid.
Nu sjunger våren sin vackra visa
om vinterns vacklande verklighet.
För detta vill vi, o GUD, Dig prisa
med vördnad och i all ödmjukhet.
Text: Karin Hallberg
Musik: Visa vid vindens ängar av Mats Paulson
|
 |