Dagbok från busstur till Viborg i Ryssland och Saima kanal augusti 2004

Där sjöng en fågel på lindekvist (Finländsk visa)

Mål - en färd på Saima kanal

1-5 augusti 2004

Detta är reseberättelsen

Register bildsidorna In English

Söndag 1 augusti Klockan 13.30 lämnade en Bollnäs-buss hotellgatan i Ljusdal med målet Ryssland. Sedan passagerare plockats upp efter vägen var vi sammanlagt 37 personer inklusive reseledare Dacke och chauffören Mats.
Sommarsöndag - man badade i Ljusnan, vinden gick över kornåkrarna och skapade grönskimrande dagrar. Andra höskörden är på gång. Jag sov ganska mycket under resan. Vi stannade vid Älvkarlen för matpaus och fortsatte sedan mot Stockholm. Strax norr om Uppsala var det stopp på E4 på grund av bilolycka, men Mats var listig och tog en annan väg genom själva staden. Vi fick se bl.a. slottet och universitetet på nära håll.
Och så blev det embarkering av färjan Silja Festival i Värtahamnen. Det var nästan genast vår tur att äta buffé och det var mycket att välja på, sillbord och kallskuret och varmrätter och efterrätter. Både rött och vitt vin fanns i kranar så det var fritt fram att dricka hur mycket man ville!

Måndag morgon Då vi vaknade var vi i Åbo skärgård och färjan lade till i Åbo kl. 8 finsk tid. Vår buss lämnade hamnen kvart över åtta och Dacka berättade något om de hus vi passerade - t.ex. slottet. Staden är Finlands äldsta stad.
Bussen körde huvudvägen mot Tampere genom ett platt jordbrukslandskap. Det verkade vara åkerbruk som dominerade, vi såg nästan inga betande djur.
En kort sträcka mellan Kylmäkoski och Toijala körde bussen en mindre väg och den var mycket mer omväxlande än den stora. Man såg bostadshus och trädgårdar i byarna på nära håll, sjöar som glittrade mellan träden och landskapet var mera kuperat.
Vi kom till Iittala där glasbruket startats år 1881. Besöket var en besvikelse för det var ingen visning beställd. Vi var in i museet där man visade hur produktionen utvecklats under tidernas lopp. Brukets historia var dokumenterat på fönstren, men alla texter var på finska. Fabriksshopen hade ett rikt urval av produkter från Iittala och de samverkande företagen. En typisk turistfälla!
Vidare stora vägen mot Lahtis som passerade Tavastehus. Naturen blev ganska snart annorlunda, mer lik den vi har hemma i Hälsingland med tallmoar. Dikeskanterna flora var också mycket likartad. Vi körde upp till den stora idrottsarenan i Lahtis. Klöverdoft! Sedan blev det fritid i stadens centrum för att hitta något att äta. Det var soligt och varmt och inte speciellt inspirerande. Här var det finska som gällde. Det verkade inte som om man i allmänhet kunde engelska - svenska var ju inte att förvänta sig.
Resan fortsatte på en stor genomfartväg över Salpausselkäs tallmoar mot dagens mål - Villmanstrand. Vi bodde på ett bra hotell - Lappee - som tillhör koncernen Sokos.
Efter den gemensamma middagen gick vi en liten runda över en av de stora välskötta krigskyrkogårdarna och runt kyrkan. Det var en skön ljum kväll, 23° och vindstilla.
I staden finns bl.a. en fästning från svensktiden där en garnison är förlagd.

Tisdag 3/8 Det var tidig avfärd för att om möjligt slippa köa vid den ryska gränskontrollen. Vi hade en hjälpsam och vänlig guide på denna tur, en kvinna som talade både svenska, finska och ryska, det senaste inte minst viktigt vid kontakterna med gränspoliserna.
Det första tecknet på att vi skulle passera en gräns var den finska tullen där vägen på vår sida spärrades av en blå-vit gränsbom medan den andra halvan hade en röd-grön. Hennes arrangemang med den tidiga avfärden gav önskat resultat. Vi kom som första buss till passkontrollen. Gruppen hade ett gemensamt endags turistvisum och våra pass kontrollerades på tre olika ställen. Vi fick stiga ur bussen och vänta i ungefär en timme och kunde fortsätta kl. 9 finsk tid Detta var rekordsnabbt enligt vår guide! De ryska klockorna visade 10. Nu var vi i ännu en tidszon, den tredje på denna resa!
När vi anlände till Viborg hade vi sex timmar tills båten skulle gå. Jag fick en liten panikattack inför att vara så länge i en stad där jag inte förstår språket och inte kan läsa skyltarna. Men då de meddelat tid och plats för samling kändes det bättre.
Vid infärden passerade vi ett vackert hus från svensktiden - gamla rådhuset - och framför det en staty av Torgils Knutsson som grundade staden och anlade slottet år 1293. Vi gjorde en rundtur genom stadens centrala delar och vår guide berättade om de olika husen. Hon nämnde bl.a. att de flesta officiella byggnaderna underhålls hyggligt, men man ser många vackra hus som förfaller. Bostadshusen är ofta i mycket bedrövligt skick.
Bussen parkerades på salutorget vid Saluhallen. Där finns det karakteristiska Runda tornet, en rest av den gamla stadsmuren som härstammar från 1500-talet. Utanför tornet var det en stor marknad. Bussen omsvärmades omedelbart av tiggare och gatuförsäljare - gamla kvinnor och unga mammor med barn i famnen. Men bussen öppnades inte förrän våra guider gått till banken och växlat pengar åt alla som önskade hjälp med detta. Det är olagligt att handla med annat än rubel och vi blev varnade för att använda euro trots att försäljarna helst nämner priser i denna valuta.
Sedan vi fått våra pengar gjorde vi en gemensam vandring genom Alexanderparken till Röda torget där Lenin står staty, han har fått stå kvar i denna stad. Sedan gick Roland och jag en liten sväng runt och såg Alvar Aaltos bibliotek i Torgilsparken, som nu är i nedslående förfall, delar av den gamla Batteribacken, gick runt hörnet och fortsatte en bit framåt. Där gick vi in i den vita kyrkan med gyllene kupoler Kristi Förklarings kyrka. Inuti höll man just på med reparation av ikonostasen men kyrkorummet gav i alla fall det normala intrycket av en ortodox kyrka med många småaltaren, många tända ljus och mycket folk som rörde sig i kyrkorummet. Vi satt en stund i lugn och ro.
I parkerna var gräsmattor och planteringar ganska illa skötta. Vi såg på ett ställe ungdomar som räfsade ihop gräset efter att det slagits med lie. Det var stora vattenpölar här och var, så det hade varit regnigt här också, men denna dag var det soligt och varmt. På eftermiddagen blev det 27 grader i staden.
Sedan begav vi oss ner till torget vid saluhallen och letade efter ett matställe men hittade inget. Vi gick i stället in i saluhallen och köpte bananer, nybakt bröd och en flaska vatten. Sedan satte vi oss under träden i Alexanderparken och tog det lugnt i en timme och tittade på folklivet och torghandeln, tog en sväng utmed strandpromenaden och sedan till bussen. Vi fick åka med bussen till incheckningsplatsen för båtfärden som låg nedanför slottet. En man stod i trädgården och spelade svenska nationalsången på trumpet då vi kom, och sedan mera svenska folkvisor och mycket annat. Många olika sätt att försöka tjäna ihop några slantar!
Roland var mycket trött, och det märktes så väl att guiden kom och tog oss med före alla andra genom passkontrollen ombord på båten. En mycket rar och omtänksam kvinna!
Båten heter M/S Karjala och går i Saima kanal mellan Villmanstrand och Viborg. Kanalen invigdes första gången 1856, men är sedan ombyggd och moderniserad 1963-1968. Nu är det 8 slussar, 5 på ryska sidan och tre på finska. Slussarna är fjärrstyrda, det är ingen personal. Området kring kanalen förvaltas av Finland som hyr området på 50 år. Detta avtal går ut 2013. Kanalen utnyttjar de många sjöarna.
Resan tar fem och en halv timme. Vi åt middag på båten. Det var en underbart lyckad dag för denna båtresa, vindstilla, solsken och mellan 20 och 25 grader. Det var ingen passkontroll vid gränsen utan den hade skett vid ombordstigningen. Men det märktes i alla fall när vi hade passerat gränsen. På ryska sidan var det bara skog utmed kanalen. Men på finska sidan fanns det hus och odlad mark, och en promenadväg utmed kanalen där folk promenerade med sina hundar då vi närmade oss Villmanstrand. Vi kom ut i Saimen just som solen höll på att gå ner. Strålande vackert!

Onsdag 4/8 Avresa mot Helsingfors kl. 9.30. För att hinna denna dryga transportsträcka blev det stora vägar hela tiden, mestadels genom tallskogar. Dacka bara berättade litet kort om de städer ute vid Nylands kust som vi inte fick se. Här i Nyland är skyltarna tvåspråkiga - svenska/finska - vid ett tillfälle kände vi en bekant lukt - det ligger säkert en cellulosaindustri av något slag ute vid kusten.
Helsingfors är huvudstaden som fortfarande har spårvagnar! Vi kom till huvudstadens centrala torg Senatstorget strax före kl. ett och då var det fritt fram till kl. två då vi hade beställt att få vara med på en stadsrundtur med guide. I domkyrkans krypta hittade Roland och jag ett lugnt och annorlunda café. Där satt vi ner med smörgås och kaffe.
Mannen som guidade under rundturen visste tydligen allt om alla byggnader i staden och pekade ut myndigheter, ambassader, kyrkor, sjukhus och nämnde arkitektens namn. Vi kom till Tempelplatsens kyrka som är insprängd i ett berg. Kyrkan används ofta för gospel och klassiska konserter. Vi besökte Sibeliusmonumentet i Sibeliusparken, såg många berömda skulpturer, de stora badstränderna, Olympiastadion och mycket annat, det mesta från bussfönstret. De har många vackra välhållna parker i Helsingfors - vilken skillnad mot parkerna i Viborg!
Till sist körde bussen till hamnen där Silja Symphony väntade på oss för hemfärden. En jättefärja som en mindre stad med affärer, restauranter mm. En turistupplevelse i sig. Fast det räcker med att ha varit med om den en gång. Hytten var trivsam och rymlig och vi sov hela natten.

Torsdag 5 augusti en klar och solig morgon. Färjan lade till 9.30 svensk tid och vi kom iväg med vår Bollnäs-buss kl. 10. Och så rullade den hemåt Hälsingland. Det blev en ganska sömnig tur. Matrast blev det vid Gävle Bro. Mellan Arbrå och Järvsö formligen öste regnet ner men lyckligtvis hade det slutat då vi kom till Ljusdal. Och snart var vi hemma igen på vår Hansegård - ett instängt och kvavt hus - upp med alla fönster!
Tänk - det hade bara kommit ett fåtal regndroppar i vår regnmätare på alla de dagar vi varit borta! Denna sommar har det verkligen varit lokala skurar, och de allra flesta har gått våra marker förbi. Så vi får fortsätta att vattna våra trädgårdsland.

Några intryck Det var en mycket skön båttur på Saima kanal. Eftersom den ligger så långt bort blev det ganska långa transportsträckor som kördes på stora ofta mindre intressanta vägar. Staden Viborg var en annorlunda upplevelse, det är tydligen en fattig stad och många gamla vackra byggnader håller på att förfalla.
Ortnamnen i Finland - i denna dagbok har jag försökt att genomgående använda den svenska namnformen då sådan finns. I den engelska versionen har jag använt den finska namnformen.

Några länkar av intresse

Resedagböcker - index INDEX