Bön för hand

1. Tummen är närmast dig. Börja då dina böner med att be för dina närmaste, de de är också de som är lättast att komma ihåg. Det är en kär plikt att be för de som vi älskar.

2. Nästa finger är pekfingret. Be för de som lär instruerar och helar. Lärare, läkare, präster. De behöver stöd och vishet för att visa andra till rätta. Tänk på dem i dina böner.

3. Nästa finger är det längsta fingret. Det påminner oss om våra ledare. Be för politiker, affärsmän och inustriledare. Dessa som styr landet och de företag som bär upp det, de som skapar opinioner. De behöver Guds ledning.

4. Fjärde fingret är ringfinger, vårt svagaste finger. Varje pianolärare vet detta.
Detta finger vill påminna dig om att be för de svaga, de som har bekymmer eller är sjuka och har smärtor. De behöver vår förbön dag och natt. Man kan inte be för mycket för dem.

5. Slutligen - lillfingret - det minsta av alla. Och så är det. Så ska vi ställa oss själva i relation till GUD och till andra. Som Bibeln säger: De minsta ska vara de främsta.(Matt 23:12)

Ditt lillfinger ska påminna dig om att be för dig själv. Under den tid som du har bett för de andra fyra grupperna så har dina egna behov fått sitt rätta perspektiv och sålunda har du lättare att be för dig själv på ett effektivare sätt.