När sorgen känns tung i mitt sinne
och vägarna vilsna att gå
när djupaste tvivel förmörkar
de stjärnor jag gärna vill nå.
Då knäpper jag mina händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro till besinning
skänker mig glädje och ljus.

När ondskan som vådelden flammar
och sprids som ett ogräs och gror
vill kväva den flämtande låga
av tro som alltjämt i mig bor.
Då knäpper jag min händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och försoning
skänker mig glädje och ljus.

Men även när vägen jag vandrar
bär hoppets och lyckans sigill
jag bugar mig ödmjukt för livet
och tackar för att jag finns till.
Då knäpper jag min händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och förtröstan
skänker mig glädje och ljus.

Lars Berghagen 1993
Psalmer i 90-talet nr 875