Bluebells of Scotland

Tisteln är Skottlands blomma

Resan till Skottland

23 - 30 maj 2001

Detta är reseberättelsen
Där det finns en stjärna star vid ett namn finns längst ner på sidan länk till en sida där du på engelska kan läsa mer om denna sevärdhet.

morrisTisdag 22 maj
Vi reste till Sollentuna, där vi fått lov att övernatta hos min bror. Det var intressant att se hur långt våren kommit då vi körde söderut.
Väl framme möttes vi av Morris som med ljudliga skall talade om att vi kommit fram. Vi hade en trevlig stunds prat tillsammans med min bror, vi träffas inte alltför ofta.

Onsdag 23 maj blev det tidig start från Sollentuna, min bror körde oss ut till Arlanda där planet enligt tidtabell lämnade 6.50. Planet tog oss till Holland där marken såg ut som ett oerhört regelbundet rätlinjigt lapptäcke i gröna, gula och olika bruna färgtoner avgränsade med smala streck av kanaler. På Amsterdams flygplats fick vi vänta i tre timmar på anknytningen till Edinburgh. Det var en mycket livlig flygplats med högljudda högtalare som ropade ut flygturer på alla möjliga språk. Då vi passerat Nordsjön i strålande solsken nådde vi Englands kust där åkrarna liksom i Holland hade olika gula, bruna och gröna toner men bildade ett betydligt mera oregelbundet lapptäcke.

Lee Vår guide Lee Persson mötte och med sig hade hon samma chaufför som förra året, Cornwall April 2000. Han klarar alla de smala vägarna galant med den stora bussen från National Holidays.

Vi följde mestadels väg A9 genom höglandet där bergen ibland reste sig ganska mäktigt och bäckar flödade ner utefter bergssidorna. Strax efter Aviemore tog bussen en mindre väg genom Carrbridge. En grann tupp med sina hönor spatserade omkring och floden Spey forsade under en gammal vacker bågformad bro. Sedan gick färden över ljunghedar av samma typ som jag förknippar med våra svenska fjäll och sedan tallskog där jag faktiskt såg blåbärsris på marken på vissa ställen. Så öppnade sig landskapet ner emot Moray Firth, ett pastoralt landskap med gröna fält där får, lamm och kor betade. De har varit förskonade från mul&klövsjukan i denna trakt.
Framme i den lilla staden Nairn körde vi genom en bokallé fram till Newton Hotel där vi skulle bo under de kommande fyra nätterna.
En fin och solig dag var det och på hotellet fick vi höra att vi kom med det vackra vädret. Detta väder höll i sig nästan hela veckan, vi hade verkligen tur med vädret. Vi kunde beundra en fantastisk solnedgång över fjorden, och en liten flock med Highland Cattle betade på ängen nedanför hotellet. Kalven var det gulligaste man kan tänka sig, gulbrun och småkrullig, medan de större djuren hade lång päls.

Torsdag 24 maj
Det låg ett dis över nejden. Solen var skymd. Det var en skön sommardag.
Hotellet hade en parkliknande omgivning med fr.a. lind, bok och rödbok, på marken blommade t.ex. förgätmigej, teärenpris och stjärnblomma, i gräsmattorna tusensköna och vid dikesrenarna ärttörne (gorse, Lat. Ulex) och ginst (lat. Genista). Man hörde duvornas kuttrande, trastens sång och i träden sjöng bofink, grönfink och rödhake - hemtama toner.
Vi var in till staden och kunde växla pengar - vi fick skotska sedlar utfärdade av Royal Bank of Scotland.
Färden ställdes västerut mellan nysådda åkrar till Cawdor Castlestar, som tillhör klanen Campbell. Detta slott förekommer bl.a. i Macbeth-sagan. När vi körde fram till slottet gick vägen genom en allé av blommande körsbärsträd - bedårande vackert! Ett slott med personligt inredda rum och nere i källaren fanns ett vårdträd inbyggt i slottet. Genom ett fönster kunde man se in i fängelsehålorna och genom ett finurligt arrangemang med speglar kunde man se de skrovliga stenväggarna. Men det var många trappor och i kärntornet gick de i spiral så jag fick be att få ta en annan väg för smala ojämna spiraltrappor klarar jag inte.
Vi gick ut i trädgården i stället - där fick vi en skön vilopaus i äppelträdgården där träden stod i blom. Där finns bl.a. en labyrint och gömt i en berså en modern skulptur med vatten som sipprade utför sidorna.
Bussen tog oss så till Cullodens slagfältstar - en viktig plats i Skottlands historia. Där finns ett "Visitor’s Centre" där vi bl.a. fick se en film som beskriver den historiska bakgrunden till berättelsen om Bonnie Prince Charlie och det för jakobinerna ödesdigra slaget vid Culloden.
Så var det dags för Loch Ness, denna mytomspunna sjö, som ligger vackert i en långmal dalgång mellan bergen som delvis stupar ganska brant. Men odjuret Nessiestar finns nog bara i sagorna. Påtaglig var hon bara som en skulptur som finns i byn Drumnadrochit. En påpasslig säckpipeblåsare stoppade bussen vid en parkeringsplats och underhöll oss med sitt spel.
Vi tog så vägen uppför berget norrut där får och lamm betade på de gröna ängarna innan vi kom upp på ljungheden. Det var en smal väg och vår chaufför Jon tutade i kurvorna. Träden var i olika grad av utslagna löv tydligen beroende på hur högt upp vi var.
moniack.jpg (13150 bytes)Nu var målet Moniack Castle. En litet slott norr om Inverness där man satsat på att utnyttja gamla recept - att ta vara på vad naturen bjuder. Vi fick se en film om tillverkningen och visades också runt i lokalerna och fick provsmaka olika produkter. De tillverkar bl.a. vin av björksav - det var inte gott - och många olika sorter av sylt och marmelad och chutney, som t.ex. rönnbärsgelé, morotsmarmelad och enbärschutney.

Fredag 25 maj
När vi tittade ut var det dimma som växlade i intensitet. Bussen tog oss norrut utmed den delvis låga sumpiga kusten. Första stoppet var den lilla turiststaden Dornoch där vi kunde se katedralen med vackra glasmålningar. Sedan vidare utmed kusten där ofta bergen gick nästan i kant med vägen och slänterna var fulla med ljusgul jordviva (primrose) eller blå vildhyacint (bluebell)star. Vi for genom byn Golspie med gulrappade hus och kom till slottet Dunrobinstar tillhörigt hertigen av Sutherland. Det låg på ett berg vid stranden ovanför en praktfull barockträdgård och med en vidsträckt utsikt över havet - dimman lättade just som vi kom fram. En av planteringarna i trädgården med blå förgätmigej i botten och röda tulpaner som bildade mönster var särskilt anslående. Man hade en anläggning med falkarstar och vi fick se en demonstration av hur de kan användas för jakt. Slottet hade mottot "Sans Peur" över alla fönster - klanens motto? Det kanske hänsyftar på det obarmhärtiga sätt på vilken man behandlat sina underlydande under tidigare århundraden.
På återvägen gjordes ett stopp i Storehouse of Foulisstar, bl.a. ett museum över hur strandbönderna levde under tidigare århundraden. Ute i vattnet i Cromarthy Firth kunde jag upptäcka några sälhuvuden då vi passerade med bussen på vägen hem.

Lördag 26 maj
Det var klarare väder och f.f.g. kunde vi se andra stranden tvärs över fjorden, och även en skymt av snöklädda berg därbortom. Bussen förde oss österut - genom planterad tallskog eller jordbrukslandskap - mestadels säd- och rapsfält men också jordgubbar och vinbärsbuskar. På åkrarna gick många fåglar - svartkråkor, kajor och starar, och letade mat.
Första stoppet i den lilla kuststaden Elgin, där vi besökte Johnstons Visitors Centre. Visningen av cashmereväveriet var inte öppen eftersom det var lördag men naturligtvis kunde man se och inhandla deras produkter i butiken. Jag lade också märke till en markering som visade hur högt upp vattnet hade stått vid en översvämning som drabbat fabriken för några år sedan.

Vi gick upp mot den lilla floden som rinner genom staden och beundrade resterna av den majestätiska katedralen som bränts ner under klanstrider på 1400-talet., och vi hade en lugn skön stund i den lilla "Biblical Garden" med skulpturer med biblisk anknytning.
nice corner

Bussen tog oss nu till Fochaber där Baxters of Speyside Ltdstar tillverkar soppor, sylt, kex mm som exporteras till stora delar av världen.En gammal livsmedelsbutik har rekonstruerats i en av byggnaderna som f.ö. var fyllda av butiker med Baxters produkter, konsthantverk och annat som kan locka turister. Runt fabriken var det blommande trädgårdar med gullregn, syrener och ljuvliga japanska körsbärsträd med rosa blommor.
En samling för ägare av gamla bilar hade träff utanför centret och vi kunde beundra bilarna.
Nästa stopp var utanför staden Banff där Duff Housestar ligger. En stilren byggnad som bl.a. lär innehålla en stor konstsamling. Jag stannade utanför och tog några kort av skulpturerna i parken - mina ben var nu trötta på alla trappor.

Söndag 27 maj
Nu var det dags att lämna Newtons i Nairn utefter stora vägen A9 genom höglandet. Man ser ganska mycket av det imponerande landskapet - Cairngorm-bergen - delvis snötäckta - från vägen. En paus gjordes i Aviemore, som är en ort med många hotell och även "Scandinavian Village" - en samling hus som hyrs ut eller disponeras på timeshare-basis. Järnvägsstationen var en sevärdhet i sin romantiska alphyddestil!
Landskapet mellan bergen hade i vissa dalgångar karaktären av vattendelare med sumpmarker och man kunde se fåglar i vattensamlingarna.
Blair
Vårt delmål var Blair Castlestar - ett vanligen kritvitt slott men just nu insvept i stora skynken under renovering - vi fick en visning av slottets interiör - många vackra tak, praktfulla himmelssängar och roliga detaljer - t.ex. en möbel gjord i en intarsiateknik med pors(?)- och kunde sedan titta på Blair Highland Games - tävlingar i folkliga danser, släggkastning, stångstötning, tyngdlyftning mm och ett rikt folkliv vid de många stånden där det såldes varor av olika slag, och en stor parad av the Atholl Highlanders med trummor och säckpipor. Och hela tiden spelade någon säckpipa någonstans, oftast flera. Scotland The Brave verkar vara mycket populär bland säckpipeblåsare. Ett färggrant skådespel!
Färden ner mot Dunkeldstar mellan bergen där små bäckar rann efter bergssidorna i ofta djupa raviner mellan klipporna mot målet Dunkeld House som är ett gammalt sommarslott som byggts till med moderna rum i flyglar. Det ligger i en stor slottspark med allehanda träd vid floden Tay långt från den lilla staden. Men redan nere i staden finns den ståtliga entren till parken, en port som var ett företag för bussen att ta sig igenom för att den var så smal. Vi hade verkligen en skicklig chaufför!
Under middagen förekom en "haggisparad" med en säckpipa i spetsen, följd av en kock som triumferande bar en haggisstar och sist kom en flicka som gestikulerade med två whiskybuteljer.

Måndag 28 maj
Dagens busstur gick österut genom ett landskap som dominerades av odlingar. Dalen kring Blairgowriestar dominerades av hallonodlingar, de största i Europa, men vi såg ockå några fält med rabarber och annat. Målet var Glamis Castlestar som bl.a hade mycket vackra stuckaturtak i de modernare delarna men råa stenväggar i den ursprungliga delen från medeltiden. I biblioteket fanns flera uppstoppade exemplar av en hönsfågel(?) som har varit praktiskt taget utrotad.
Som på så många andra ställen fick man då man gick från parkeringsplatsen in på slottsområdet stiga på en matta indränkt med desinfektionsmedel som en säkerhetsåtgärd för att inte sprida mul&klövsjukan.
En annan sak som vi då och då lade märke till under turen: i gamla centrala delar av städer och byar hade gatorna skyltar på två språk - engelska och skotska. På The Red House i Coupar Angusstar fick vi ett riktigt stort temål - det var sandwich, scones med sylt och en bakelse. Mycket mätta satte vi oss i bussen igen genom Strathmoredalen där det tydligen fr.a. odlades potatis och sedan utmed floden Tay med branta nipor och riklig växtlighet till hotellet.
På hotellets område finns vackra promenadstigar utmed floden Tay, floden forsar i två grenar och det var stora blommande buskage av rododendron och andra buskar. Änder simmade på floden och kaniner gömde sig i buskarna. I parken fanns gamla jättestora ekar, lind och bok. Ett vitt privathus låg på en liten kulle som var helt övervuxen med bluebells (Hyacinthoides non-scriptus)star. Något så blått!

. Tisdag 29 maj Vi reste västerut, först till Aberfeldystar, där det finns ett whiskydestilleri med museum och där man fick en guidad tur genom tillverkningen. Det som jag minns mest var lukten! Stora ekar omgav fabriksbyggnaderna och den glesa solen som silades genom grenarna gav ett intressant mönster på marken.
Efter detta besök tog oss bussen över bergen - verkligen en vacker väg - och vi fick se de vilda ljunghedarrna på nära håll, bäckar som föll ner utför bergssidorna i klyftor och områden som planterats med skog - oftast gran i detta område - men var inte träden väl tätt planterade? I en dalgång mellan de olika bergsområdena, Almond-dalen, fanns en ås som var helt täckt med bluebells, ett så stort område att det verkar nästan helt otroligt. Vi gjorde ett stopp i Crieffstar för lunch och sedan till Drummond Castle Gardensstar - en trädgård med regelbundet planterade häckar i noggrant planerade mönster och bl.a. omgiven av stora blodbokar med sitt rödbruna lövverk. Landskapet omkring var pastoralt med vita lamm på gröna ängar, men det var fel tid för trädgården eftersom lökväxterna blommat över och rosor och planterade ettåringar ännu inte slagit ut. Slottet var inte öppet för besök - ganska skönt för nu tyckte jag nog att vi vandrat igenom väl många slott och jag blandar ihop intrycken, kan inte ta emot mera ..
På återvägen till Dunkeld passerade vi Perthshirestar Visitor Centre dä man har ett bild- och ljudspel om Macbeth - den sanna historiska bakgrunden. "The Macbeth Experience" och på en naturskön väg på västra sidan av floden Tay återvände vi till hotellet. Efter middagen samlades vi alla gemensamt för att tacka vår chaufför för hans säkra sätt att föra bussen på alla de olika vägar vi farit.

Onsdag 30 maj hemresedagen
Vi reste från utkanterna av höglandet ut på slätten i Perthshire och första stoppet gjordes efter ett visst sökande efter vår destination vid Bell's Cherrybank Centrestar där man samlat bortåt 900 olika sorter av ljungväxter i en trädgård. Inte många var i blomning nu, det var fr.a. vissa arter av släktet Erica som blommade. Trädgården var vackert belägen på en sluttning och innehöll flera skulpturer, och där fanns också en lekpark för barn. För den som bor i UK fanns möjlighet att köpa plantor - t.ex. en sats med fyra olika sorter som uppgavs täcka hela året runt med blom. Men fr.a. ville man sälja whisky - Bell’s whisky---.
Nu kom regnet - ett ganska kraftigt regn - och i Dunfermline kändes det inte alls lockande att titta på slottsruinen. Dunfermline Abbeystar, en vacker kyrka med många vackra glasmålningarstar och minnesmärken. Man hade också förklaring till symboliken i de olika baner som var uppsatta i kyrkan. Bl.a berättades i samband med drottning St Margarets baner hela legenden om hennes liv på 1200-talet. I denna kyrka är hennes son nationalhjälten Robert de Bruce begraven 1329. Mina kort.
Nu var det bara färden till flygplatsen som återstod. Det blev en hel del oklarheter kring vår förbindelse från Edinburgh till Amsterdam och mycket gående fram och tillbaka i de långa korridorerna i terminalen, men till sist kom vi så ombord på planet till Amsterdan 1½ timme försenade. På Amsterdams flygplatsterminal fick vi lätt handikappade åka permobil till den gate varifrån Stockholmsplanet skulle gå, det var mycket långt så det var verkligen tur att vi fick åka. Annars hade vi inte hunnit. Tur att det finns flygplatsservice ibland!
Så lyfte planet och vi såg det rutiga landskapet i Holland under oss försvinna. Vårt plan landade på Arlanda samtidigt som solen gick ner.

Torsdag 31 maj - Hemfärd mot Hälsingland.

sollentuna kyrkaNär vi kommit en bit på vägen hemåt kom jag på att vi glömt våra käppar. Så det blev att vända och då åkte vi gamla Uppsala-vägen och jag fick återuppleva min barndoms trakter på ett helt annat sätt än man gör från motorvägen - Rotsunda, Slånholmen, viadukten där jag enligt vad mamma berättat lärde mig gå, Sollentuna kyrka där jag konfirmerats, där vi gifte oss, och där båda mina föräldrar vigts till den sista vilan.
Det var försommargrönska med halvutslagna aspar och syrener i knopp under större delen av vår resa hemåt.
Hemma på gården hade björkarna ännu inte fullt utvecklade blad, de var fortfarande små och ljusa. Häggen hade slagit ut och tulpanerna blommat över, gräset behövde klippas men det var inte alltför långt. Och det gröna i rabatterna växer frodigt men inget annat än löjtnantshjärtat har börjat slå ut.


Några länkar till information om Skottland:

Fotosidor   INDEX   Resedagbok Index

Bakgrund, foto och text © Ingegerd