När den fjorton dagar långa bröllopsfesten var över som Raguel hade svurit att hålla för sin dotter, gick Tobias in till honom och sade: "Låt mig ge mig av nu, för jag förstår att far och mor tror att de aldrig skall få se mig mer. Jag ber dig, fader, att du låter mig resa hem till min far. Jag har redan berättat för dig hur det var med honom när jag for." Raguel svarade: "Stanna här, min pojke, stanna kvar hos mig, jag skall skicka folk till din far Tobit med underrättelser om dig". - "Nej, aldrig, " sde Tobias, "jag ber dig att du låter mig resa härifrån till min far." Då lät Raguel det bli så.
Tobias fick ta sin hustru Sara och hälften av Raguels egendom, tjänare och tjänsteflickor, kor och får, åsnor och kameler, kläder, pengar och husgeråd. Han önskade dem lycklig resa och gav Tobias sin avskedshälsning: "Lycka till, min pojke, lycklig resa! Må himlens herre låta allt gå väl för er, för dig och din hustru Sara. Måtte jag få se edra barn innan jag dör." Och till sin dotter Sara sade han: "Visa aktning för din svärfar och svärmor, min dotter, ty från denna stund är de dina föräldrar, alldeles som vi som gav dig livet. Gå i frid, min dotter. Måtte jag bara få höra gott om dig så länge jag lever." Efter denna avkedshäsning lät han dem ge sig av.
Och Edna sade till Tobias: "Mitt barn, min älskade broder, må Herren föra dig lyckligt hem, och måtte jag leva så länge att jag får se de dina och min dotter Saras barn innan jag dör. Inför Herren lämnar jag min dotter i ditt förvar: vålla henne aldrig någon sorg i hela ditt liv. Gå i frid, min pojke! Från denna stund är jag din mor och Sara din syster. Måtte vi alla få njuta av samma lycka så länge vi lever." Hon kysste dem båda och önskade dem lycka på resan.
Så lämnade Tobias Raguels hus frisk och glad, och han prisade himlens och jordens herre, som råder övr allt, för att hans resa hade gått lyckligt. Han prisade också Raguel och han hustru Edna och sade:"Måtte det lyckas mig att hedra dem så länge de lever."

Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent uppsåt, och minns dig ständigt i mina böner, dag och natt. Jag minns dina tårar och längtar efter att få se dig igen för att fyllas av glädje. Jag har blivit påmind om den uppriktiga tro som finns hos dig och som finns redan hos din mormor Lois och din mor Eunike; jag är viss om att den finns också hos dig.

Copyright © Svenska Bibelsällskapet.

När Jesus hade avslutat sina liknelser lämnade han trakten. Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade: "Varifrån kommer den mannens visdom och undrverk? Är det inte Josef snickarens som? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon oh Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han då allt detta?" Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: "En profet blir ringaktad bara i sin hemtad och i sitt hem".

Psalt. 68:5-7