Maeve Binchy: Allt för Frankie
Vi träffade en massa människor
Emily - som kände att hennes roll verkade vara att muntra upp folk och får dem att se det positiva i livet
Noel - som fick veta att han skulle bli pappa och som tog detta på så stort allvar att han började ett helt nytt liv
Lisa - som lämnar en lysande karriär för kärleken men upplever att den inte är besvarad
Moira - socialarbetaren som är oerhört noga med att följa regelboken
och inte minst barnen i kvarteret Frankie och Johnny som föddes på samma dag
Detta är bara några av de vanliga människorna i kvarteret St. Jarlath’s Crecent som vi får möta i glädje och sorg
Det finns inga vanliga människor!

Peter Robinson: En förgiftad man
Den här boken tog lite tid att komma in i, språket är inte så lättflytande som i vissa enklare mordhistorier. Men den är mycket läsvärd. Inte minst för skildringen av landskapet och omgivningarna.
Filmmusikkompositören Chris har flyttat hem till sina barndomstrakter. Han har köpt ett gammalt hus och upptäcker att det finns en sorglig historia förknippad med huset. Grace Fox som var gift med en tidigare ägare dömdes för mord på sin make och hängdes 1953. Chris blir fascinerad av denna berättelse och funderar över om Grace blivit felaktigt dömd. Han börjar forska efter vad det finns för material kring denna dödsdom och kommer så småningom fram till mycket som kastar ljus över Grace’s karaktär.
Chris har nyligen blivit änkling och i vissa situationer kommer han ihåg hur hans hustru skulle ha reagerat och upplever saknaden svårt. Precis som jag kan uppleva att sådant som Roland och jag upplevat tillsammans väcker sorgsna känslor.
Ack att få röra en bortgången hand
och lyssna till ljudet av en röst som har tystnat.

Rachel Joyce: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd
En alldeles fantastisk bok. Jag kunde inte släppa den. Måste fortsätta läsa.
Led med honom när skavsåren blev inflammerade.
Förargades över alla de människor som som samlades kring honom och tog ifrån honom gnistan.
Led med honom när uppståndelsen omkring hans pilgrimsfärd gjorde att han förlorade greppet och inte kunde återfinna sin ursprungliga drivkraft.
Förundrades hur han och Maureen var och en på sitt håll tänkte igenom deras liv tillsammans och kom till ro med de minnen som hade drivit dem isär.
Citat:Det var människans litenhet som fyllde honom med förundran och ömhet, liksom ensamheten i det hela.

Anna-Karin Palm: Snöängel
Vi möter många olika människor, boken består dels av en sammanhängande berättelse där Hedvig och hunden Billy spelar en stor roll tillsammans med de människor de möter. Men den riktiga huvudpersonen är kanske Stockholm? Denna stad i olika belysning skildras så kärleksfullt.
Berättelsen avbryts av fristående avsnitt i en annan tid och annan miljö.
Jag hade lite svårt att hänga med i denna komposition men varje avsnitt är antagligen viktigt för författaren. Hennes språk är fantastiskt, poetiskt, inte minst när hon talar om Stockholm.

Efter att ha läst ut boken vill jag avsluta mina intryck med ett par citat:
Hedvig säger: Kan man inte bara få leva? Kan man inte bara få vara ifred? Måste alla ha planer och sparkonton och jag vet inte vad? Jag tycker om att bara vara, att gå omkring och se saker, möta människor. Är inte det också en verksamhet, att försöka lyssna och se? jag hatar framtiden!

Korvmannen: Det handlar om omsorg, tänker jag. Att var man än är, vad man än gör, så ska man göra det med omsorg. Det finns så mycket slarv här i världen, och jag tror att slarv är en sorts ondska. Om man handskas omsorgsfullt med det man har för händer så gör man världen litet bättre. Hedvig: Tror du att omsorgen är det viktiga? Att det inte spelar så stor roll vad man än gör, så länge man gör det på rätt sätt?

Viveca Sten: I natt är du död
Ett bra flyt och jag kunde inte lägga ifrån mej boken innan den var utläst. Men varför ska det vara livsfara för poliserna på alla möjliga sätt på slutet? Inte behövs denna dramatik när det ändå är ett så dramatiskt och tragiskt mänskligt problem som ligger till grund för handlingen?
De glimtar från vardagslivet för några av personerna som alltid finns med i hennes kriminalromaner ger mej något att tänka på. Beskrivningen av Noras känsla av ensamhet de veckor då barnen är hos maken gav mej ett annat perspektiv på ensamhet som nu är mitt vardagsliv sedan min make har gått bort.

Viveca Sten: I stundens hetta
Fortsättning på den jag läste för några dagar sedan. Berättelsen om Nora och Thomas går vidare, hur de klarar av sina familjerelationer. Det har gått ett halvår sedan sist.
Men den mordhistoria som de denna gång blir indragna i är en tragisk historia där det vilda livet på Sandhamn under midsommarhelgen med ungdomsfylleri och knark är bakgrunden. Poliserna måste utrerda ett dödsfall med alla de svårigheter som det innebär då ön är fylld med tillfälliga gäster som är så berusade och påtända att de inte vet vad de har gjort. Till sist lyckas de reda ut vad som har hänt som har inneburit så mycket tragig för flera familjer.
Det är en välgjord berättelse och det var svårt att lägga boken ifrån sig.

Elizabeth Jane Howard The Light Years (Cazalet Chronicles #1)
Vi möter medlemmarna i en storfamilj under de sista åren av 1930-talet, mellankrigsåren. Vi träffar en överklassfamilj i flera generationer med stora egendomar och många hushåll. Vi får många detaljer från vardagsliv och tankar, både de vuxnas och barnens, och även glimtar från tjänstefolkets tankar. Det är så intressant i mitt tycke. Just att vi möter barnen i deras tankar och lekar omväxlande med de vuxnas bekymmer och organiserande mot bakgrund av deras invanda värld och dess oskrivna regler för umgänge.
Det här är överklassbarn som har växt upp ett utpräglat klassamhälle. De vet inte om något annat. Det gör antagligen inte tjänarna heller.
Jag läste första delen på engelska.
De tre följande delarna hittade jag på biblioteket här och sträckläste på svenska.

Elizabeth Jane Howard I krigets skugga, Ovisshetens tid, Livet återvänder Berättelsen om familjen Cazalet 1939-1947
Det känns tomt att lämna familjen Cazalet nu efter fyra böcker där jag fåt följa de många familjemedlemmarna under tio år - som är desamma som min barndom. -
det är vardagsliv som skildras - inga större händelser i allmänhet - men det är intressant att få inblick i vardagslivet sett från olika familjemedlemmars vinkel. Det längsta partierna är från de tonåriga flickorna.
De talar om döden, det förfärliga kriget som skördar så många offer:
ibland är det väldigt svårt att stå ut med det
kriget tycks alltid stå i vägen för kärleken

Christoffer är emot krig för att han inte ville att någon skulle döda någon annan, men faktum var att det var det som hände, att man dödade varandra.

Archie: vid tanken på kärlek dök Clary omedelbart upp för hans inre syn, hennes märkligt intensiva och föränderliga ansikte som alltid speglade hennes känslor. Han tänker: hon vet vad kärlek är, hon vet mer om det än någon annan.

Clary säger till Polly då hennes mamma är död: Hela veckan har du varit ledsen för hennes skull och för din pappas och för Wills och nu för Simons. Du menar det säkert, för du är snäll och mera osjälvisk än vad jag är, men du har inte varit ett dugg ledsen för din egen skull. Jag vet att du är det, fast du inte tillåter dig att vara det, för du tror att andras känslor är mycket viktigare än dina egna.

Christoffer pratar med den förståndiga gamla prästen fader Lancing. Denne säger: Antingen kan man placera sig själv i universums centrum, eller också Gud. Det går inte att placera någon annan där.

Vinna säger: man måste lita på sitt första synintryck. Man blir så lätt förvillad av en detalj att man glömmer helheten.

Boken är full av tankar som alla ger en bild av hur det är att leva tillsammans i nöd och lust. Familjen är stor och vi möter de olika familjemedlemmarna var för sig. Vi får möta dem alla mer eller mindre ofta. Jag har haft stort utbyte av att läsa om dessa människor och dela deras tankar kring stort och smått, om vardagens bekymmer i ransoneringstider och oro för kriget, om kärleksbekymmer och samlevnad, vad som kan vara livets mening och mycket mera.

J.R.R.Tolkien Bilbo
Läste om boken på svenska den här gången. Har läst den förut - på 60-talet - men då på engelska...
Såg den nya filmen filmen 30 december i England. Då var jag övertygad om att jag inte ville se den då den kommer till Ljusdal. Tyckte inte alls om hur mycket av filmens handling som upptogs av strider med fientliga väsen av olika slag. Men nu tror jag att jag vill se den och jämföra med mina intryck av boken.


Citat: den gamla fridfulla världen där det fanns mindre buller och mer grönska än i vår,
Citat: fly från vättar och fångas av vargar (hobbit-variant av ur askan i elden)
Citat: far väl.var ni än färdas, tills era nästen tar emot er efter slutad resa! (örnarnas avskedshälsning)
Bilbo: Jämmer och elände! Jag har hört många sånger om strid, och alltid har jag tyckt mej förstå att nederlag kan vara ärorika. Men jag tycker det är otrevligt för att inte säja uppskakande.

Funderade på vad som kan bli del 2 av filmen. Beorn förståss, och Mörkmårdens spindlar och Alvkungen och färden i tunnorna - troligen också den första tiden utanför Smaugs grotta i Ensliga berget. Kanske också Smaugs död eller tas den i del tre?
Del tre har ju den stora slutstriden som naturligtvis blir väldigt utvecklad med alla de inblandade styrkorna av olika ursprung. Bilbos hemfärd kan man göra en hel del av men frågan är om de gör det. Den tar ju inte många sidor i boken och innehåller inga dramatiska händelser.
Här kommer nog mera kommentarer när jag har sett filmen på nytt.

Hjort-Rosenfeldt: Det fördolda
En trasslig mordhistoria som blir mer invecklad ju längre gruppen under Torkel Höglund kommer i sitt sökande efter vad som skett.
Men mest handlar det om relationerna mellan poliserna i gruppen och deras relationer till sina egna familjer, hur detta sätter sin prägel på deras samarbete. I gruppen gästspelar ochså Sebastian Bergman, en psykolog som är specialist på gärningsmannaprofiler men i samarbetet med poliser mest är ökänd för sitt burdusa sätt och sitt ohämmande sexliv, sitt oemotständliga behov av att förföra kvinnor och ha sex med dem, helst en gång men aldrig mera. Han blir på sätt och huvudperson i denna berättelse.
Det var spännande att se hur relationerna mellan medlemmarna i teamet hela tiden prövas.
Boken Det fördolda tyckte jag mycket bättre om
än fortsättningen Lärjungen som jag läst tidigare och mest upplevde som oerhört äcklig.
Det psykologiska spelet mellan poliserna i den boken gav inte tillräckligt mycket positivt för att ta bort mina känslor av olust och äckel över den man som i titeln kallas Lärjungen.

Monica Ali: Den okända historien

: Boken kändes rörig och lite svår att få grepp om.
Slutet var i alla fall spännande - då hände det något. Då blev den lättläst Men det kändes nästan som bortkastad tid att läsa den.

Audrey Howard: Softly Grow the Poppies
Egna tankar:Läste boken med stort intresse.
1914 - unga engelska män drar entusiastiskt ut i krig för att försvara England mot ”hunnerna” Alice tar ett hjärtslitande farväl av sin älskade Charlie på Liverpool station. Hon har fått lift till staden med ägaren till Beechworth House den 24-åriga Rose. Rose träffar också Harry där, bror till Charlie, och de blir vänner.
Men kriger är ingen dans på rosor. Det tar inte alls slut före jul utan blir en segsluten mardöm där hundratusentals män dör eller skadas.
Vi läser om strapatserna i skyttegravarna i Flandern och Frankrike. Mångtusentals sårade förs hem till England. Herrgården blir krigssjukhus. Vi läser om kvinnorna som troget ställer upp på hemmafronten, hur de känner och tänker. Och när kriger är slut 11 november 1918 så är livet inte tillbaka till hur det var förr utan allt måste omvärderas.
Citat. This hellish war, Rose thought bitterly, seemed to have torn apart friends, family, lovers, even husbands and wives though they had survived in flesh.
Citat: Though they recovered from their wounds their spirits still bore the scars.

Författaren har en blick för detaljer som gör berättelsen levande. Många dramatiska episoder. Inte minst det laddade slutet.
Det har skrivits mycket om tiden kring första världskriget. Denna fasansfulla tid för de som var inblandade. Denna berättelse är kanske romantiserad men ger en inblick i hur livet tedde sig för några familjer.
Jag läste boken på engelska.

Ett motto:
Vi kan inte ta farväl.
Vi vandrar bredvid varandra.
Nu skymmer det redan.
Du går i tankar.
Jag tiger.
(Anna Achmatova)