Julia Sandström: Nyckelväktarna 1. På ödets vingar
Julia Sandström: Nyckelväktarna 2. Så långt vingarna bär
Julia Sandström: Nyckelväktarna 3. Under vingarnas skugga
Julia Sandström: Nyckelväktarna 4. Till sista vingslaget
En fantasyserie som jag sträckläste. De fyra böckerna tog fem dagar.
Vi möter en främmande värld som bebos av dels människor och dels kariter, människoliknande varelser med vingar men också kan uppträda i skepnad av människor och som dessutom kan förvandla sig till djur.
Det var en välskriven berättelse om hur "Bevararna" bland kariterna tillsammans med människorna till sist gick segrande ur striden mot "Beskyddarna" som också kallas "De avskydda". De som ville utrota människorna och ta all makt. Men de behöver den onda kraften. Kariternas kejsare har låst in den onda kraften med fyra nycklar och den kan inte släppas ut utan alla fyra nycklarna som vaktas av fyra s.k. nyckelväktare. Dessa vet sitt personliga uppdrag men känner inte till vilka de övriga är. Endast kejsaren vet vilka han har anförtrott nycklarna till.
Huvudpersoner är kariten Shanzoc som i människohamn kallas Shan, och de båda syskonen Liva och Comíl som kommer att resa tillsammans med Shan som är en bevarare och har uppdrag att försöka hindra beskyddarna att få tag i nycklarna. De ibland ganska spända relationerna mellan dem ger berättelsen ett innehåll som är mer än bara en enkel äventyrshistoria.

Elisabeth Hjorth Hängivelsen
Jag tycks just nu ha hittat böcker med huvudpersoner som står under behandling av psykiska sjukdomar. Detta är den tredje.
Baksidestexten: :"Vi kan inte bedömas som de andra när vi lever vid det yttersta. Vad skulle det yttersta vara värt om det inte gjorde ont?"
Människor som böjer sig djupt och reser sig, renare än alla andra. Bibelskolan är ett undantag i världen. Dit kommer Cecilia för att bli en annan. Hon kan lära sig vad som helst, hon är den idealiska eleven. Alltid på jakt ­efter det som är större.
I en församling på den skånska landsbygden möter hon Marie och Einar, som hon älskar till utplåningens gräns. Deras kärlek gör henne till en annan – och den begär det ­yttersta offret.

Men då jag läser boken uppfattar jag inte på vilket sätt hennes hängivelse begär det yttersta offret. Cecilia har en längtan efter att uppgå i något större, en meningsfull uppgift, en kärlek som förändrar världen.
Jag är oklar över vad som egentligen händer. Jag läser kanske inte mellan raderna tillräckligt noggrant.
Bokens komposition är längre sammanhängande partier där Cecilias liv blir beskrivet och kortare episodiska avsnitt med glimtar från samtal (troligen på ett mentalsjukhus) mellan Cecilia och hennes terapevt.
Ofta känner jag att jag inte förstår var under händelseförloppet som de olika episoderna passar in.
Berättelsen slutar så öppet. Vad som egentligen har hänt får man inte veta. Men boken berörde mig.

Johanna Nilsson: ”Jag är den som skall komma”,
Huvudpersonen - bokens jag - Bernice har kommit in i en psykos efter ett häftigt missfall. Hon upplever att hon är en ny Messias som ska frälsa människorna som hon möter. Det är svårt att hänga med i alla svängningar under hennes psykos. Antagligen är det något som kan drabba en känslig religiös kvinna som förlorar sitt barn i en förtida mycket häftig störtförlossning. Det var upprörande att följa hennes irrfärder på Stockholms gator.
Stämningar från boken följde med in i mina drömmar.
Slutet känns öppet. Jag uppfattar att vi kan själva bilda oss uppfattningen om detta slut - Accepterar Bernice till sist att hennes lilla ofödda flicka är död? Eller är det hon själv som dör?

Marie Hermanson Himmelsdalen Jag har visst gått in för böcker om psykiskt sjuka människor just nu - - -
här är det psykopater som ingår i ett forskningsprojekt. En mycket välskriven thriller vill jag beteckna det som. Väcker många tankar om vad en människa som är besatt av en idé skulle kunna åstadkomma med de rätta ekonomiska sponsorerna.
Himmelsdalen är en undangömd dalgång djupt inne bland alperna i Schweitz. Daniel blir inbjuden att hälsa på sin tvillingbror Max som är intagen på en s.k. rehabiliteringsklinik där. Men det visar sig vara något helt annat - - -

Jennifer Worth Barnmorskan i EastEnd
En underbar berättelse med några ögonblicksbilder ur syster Jenny Lees liv under åren då hon praktiserade som barnmorska i Docklands i östra London på 1950-talet. Mödravården var knuten till ett nunnekloster men de unga nyutbildade barnmorskorna var lekmannapersonal. Det var ingen dans på rosor. Realistiskt och ganska detaljerat berättar hon om några dramatiska fall. Oförglömliga möten med människor.
Vi får också följa hur hon som ateist eller agnostiker så småningom blir alltmera medveten om kraften i kristen tro.
Syster Monica Joan:Be mig inte att odödliggöra livets stora mysterium. Jag är bara en ödmjuk arbetare.
Jag är tillräckligt insatt i det medicinska för att obehindrat kunnat följa hennes skildringar men den utförliga ordlistan i slutet av boken är säkerligen ett bra tillägg för många läsare.
Denna bok ger viktiga glimtar från något som numera är historia men utgör en viktig del av kvinnors erfarenheter.

Ingemar Härd: Efter fem miljoner år av tystnad
Intressant populärvetenskapligt skrivet av en frilansande journalist.
De förhistoriska människorna började antagligen tala för att deras levnadssätt i kollektiv fordrade en avancerad kommunikation för att samarbeta och bygga fungerande samhällen som kunde överleva.
En förmåga att göra jämförelser och uppfatta likhet finns tydligen bara hos människorasen och är en av förutsättningarna för att språk ska kunna uppstå.
Det finns inget ”urspråk” utan flera tusental olika språk, många flera olika språk än de som finns idag. Kanske har människorasen haft språk i tre hundra tusen år?

Annika Thor: Om inte nu så när
En av huvudpersonerna är den judiske jounalisten Arnold Cohen. Vi får följa honom under åren 1938-1944 som flykting i Sverige. En mycket sorgesam berättelse om hur de svenska myndigheterna behandlade en rikt begåvad man som inte ville något ont, endast förmedla sina intryck.
Förutom Arnold möter vi bland annat Ilse, en judisk kontorist som förlorar jobbet på grund av de krav på ”arisering” som ställs på företaget där hon jobbar. Medan judeförföljelserna i Tyskland tilltar söker hon desperat inresetillstånd för sin familj.
Jag blev oerhört illa berörd av vad jag läste. Detta är alltså den verklighet som rådde i min barndom. Har nog aldrig förstått detta.
Författaren skriver i sitt efterord att detta är en roman. Men jag uppfattar nog det snarare som en dokumentär på grund av alla citat ur protokoll och tidningar. Berättelsen är lite osammanhängande.
De personer som vi får följa kommer mej nära, jag upplever att de blir så illa behandlade. Byråkratin är oerhörd, omänsklig. De tjänstemän som har en humanistisk människosyn blir nedbrutna mentalt. Överkörda av strebertyperna.

Jonas Gardell Torka aldrig tårar utan handskar del 1: Kärleken
Torka aldrig tårar utan handskar är en roman om när aids kom till Sverige och Stockholm under 1980-talet.
Vi möter Benjamin och Rasmus.
Benjamin växer upp i en familj som är präglad av att man är aktiva inom rörelsen Jehovas vittnen. Han är van att vara annorlunda än sina kamrater i skolan och att leva efter bestämda regler. Men han har något otillfredsställt inom sig. ”jag vill i mitt liv älska någon som älskar mig”. Drivkraften - att bli älskad så som det känns rent och riktigt
Rasmus är ensam och mobbad i skolan. Han söker sig själv, vem är han innerst inne? När han tagit studenten reser han till Stockholm för att aldrig mer återvända hem.
När de träffas första gången har båda kommit fram till att de är homosexuella. Det tänder mellan dem.
Egna tankar. Det var svårt att läsa boken. Det finns personliga minnen knutna till dessa händelser under 1980-talet

Jonas Gardell Torka aldrig tårar utan handskar del 2: Sjukdomen
Jag sträckläste boken. Det här är en bit av svensk nutidshistoria som angår mig. Jag känner stor sorgsenhet över dessa unga pojkar som aldrig har känt sig riktigt hemma i världen under sin barndom. Så småningom har de funnit vad det är som fattats dem, hur de kan bli sedda, tillfredsställda, hur kärleken kan komma in i deras liv.
Jonas Gardell har gjort en viktig instas här då han drar fram hur AIDS-epidemien behandlades i massmedia, hur många motsägelsefulla budskap som torgfördes, hur skrämmande det var att få diagnosen, vad det betydde för de drabbade och deras partners och deras familjer.

Johannes Källström: Offerrit
En otäck spökhistoria - allt rör sig i utkanten av vad som verkar njutbart.
Ett konstigt mellanting mellan kriminalroman och spökhistoria. Mest verkar det vara mardrömmarnas övergång i verklighet. Det är så många övernaturliga händelser, det är svårt att riktigt få till det. Tycker inte att det är en bok värd att rekommendera