Jan Arvid Hellström: Guds oas.
Tiden är just omkring sekelskiftet år 1200. Det är en brytningstid mellan kristendomen och den gamla asatron. Vi får följa benediktinermunken Wilhelm genom hans så småningom ganska olyckliga liv.
En för mej intressant detalj är berättelsen om Gratte som var avsatt präst från Västergötland, blev ledare för ett rövarband men sökte sig sedan till Uppsala och fick ärkebiskopens välsignelse att blir kyrkoherde i Ljusdal. Men också där utökade han sin lön med att överfalla foror på vägen och röva varor och boskap.
Denna tid då celibatet genomfördes med ganska stor stränghet medförde många gånger att kvinnor som varit hustru till en präst drevs ut ut prästgården med barn och allt och fick tiggasig fram. Något som man kanske inte tänker på, och definitivt inte känns som kristlig kärlek.

Pär Lagerkvist: Barabbas
har läst boken för kanske femtio år sedan. Nu läste jag om denna tänkvärda berättelse som är skriven på ett utsökt fint språk.
Barabbas funderar där han står och betraktar korsfästelsen: Ifall den som korsfästes verkligen var Guds son så var han ju allvetande och visste mycket väl att han Barabbas inte ville dö, varken lida eller dö. Därför hade han gjort det i hans ställe.
Barabbas träffar Lazarus som säger: Dödsriket är ingenting
Barabbas iakttar hur den harmynta kvinnan stenas. Hon ser ett ljus då hon faller ihop. Varför hjälpte inte Mästaren henne från att stenas? Barabbas tycker att det är Mästaren som har dödat henne, Mästaren var ju där, hon såg honom, hon gick emot honom med framsträckta händer, men det fick ske.
Den gamle slaven Barabbas har namnet Christos inristat på baksidan av sin slavplåt. Varför? För att han en gång ville tro. Men han låter sin romerske herre överkorsa namnet.
Barabbas söker i katakomberna, de dödas rike, men han hittar inte de kristna. När han hör ropen att de kristna sätter eld på Rom gör han som de (tror han) Han hjälper till att sätta eld på hus. Hela världen brinner! Hans rike är här! Men de kristna känns inte vid honom som en broder.
Petrus känner igen honom som Barabbas den frikände. Han säger: Detta är en olycklig människa.
Barabbas sista ord då han dör på korset: Till Dig överlämnar jag min själ.

Astrid Lindgren: Mio min Mio

Läste om denna bok under påsken.
Ett poetiskt och förtrollande språk i denna allegoriska saga.
En mycket välkomponerad berättelse som kan läsas hur många gånger som helst.

C.S. Lewis: Den sista striden
Befälhavaren för invasionsstyrkan faller offer för odjuret då han självsäkert går för att möta vad han har inbillat folket är en gud. Själv har inte trott att det var en kraft över huvud taget. Den avsatte kungen som ser det på avstånd reflekterar: ”Där har vi en som har åkallat gudar han inte tror på”
Var och en finner det som han ärligen söker

Den sista delen av boken beskriver en sönderfallande värld. De som levat i Narnia och älskat landet får fly uppåt för att inte dras ned i jordskredens massor. Jag fick en känsla att författaren vill beskriva döden och evigheten efteråt genom de upprepade utropen ”Högre upp och längre in”

Vanessa Diffenbaugh: Blomsterspråket
Som så ofta då en berättelse tar tag i mej sträckläste jag boken. Hur skulle den på djupet olyckliga Victoria klara sig på egen hand nu då hon lämnar socialvårdens omsorg? Hur hade hennes liv varit, varför hade hon blivit en så upprorisk själ? Vartannat kapitel är från året då Victoria var 9-10 år och vartannat nutid där vi följer henne med bakgrund av en god period under livet.
Lite otrolig berättelse. En saga. Det är som om hon har en skyddsängel som ser till att hon träffar på människor som bryr sig om henne så som hon är även om hon spjärnar emot deras försök att hjälpa henne.
Blomsterspråket har blivit hennes vägvisare i livet.

Isabel Allende: Odjurens stad
Den här boken skulle jag klassificera som en pojkbok, en äventyrsbok, med inslag av av mystik. Den var spännande, och författarens motiv är bl.a. att öppna våra ögon för naturfolkens visdom.
En pojke får följa med sin farmor som är upptäcktsresande ner till djungeln i Amazonas på gränsen mellan Brasilien och Velezuela. På denna expedition får han den hårda vägen lära sig att lita på sig själv och vad han kan klara av. Han får lära sig mycket av indianerna; att bli nästan osynlig, och att se andra med hjärtat.
Citat som uttrycker livsvisdom: Det första han fått lära sig om bergsklättring av sin far hade varit att så länge han var spänd rädd eller jäktad försvann hälften av hans krafter. Det behövdes lugn för att besegra berget.
Författaren har en förmåga att göra det osannolika sannolikt, att blanda det fantastiska med det realistiska.
Isabel Allende Den gyllene drakens rike
De zen-buddiska munkarna hävdar: Vi är det vi tänker. Allt vad vi är kommer från våra tankar. Våra tankar bygger världen.
Detta utnyttjas av författaren av denna bok som magi. Den självläksnde förmåga som vi har i kroppen kan utnyttjas på ett fantastiskt sätt av de som har gåvan.
Tankeöverföring som medel att tala med de som har ett främmande språk är ett annat fantasyinslag .
Isabel Allende Pygmeernas skog
Helt fantastiskt utnyttjas det som är verkliga magiska föreställningar bland naturfolken inne i Afrikas urskogar och görs mera kraftfulla samtidigt som de i de tidligare böckerna omtalade magiska förmågor som Nadia och Alexander förvärvat sig hos Amazonas indianer utnyttjas av ungdomarna för att övervinna en främmande man som har tagit makten över ett naturfolk. Genom Nadias förmåga att göra sig osynlig och Alexanders smidighet som Jaguar kan de övervinna denna inkräktare och hjälpa drottningen tillbaka till att styra över sitt folk.
Så kan fantasy skrivas av en författare som förstår att utnyttja naturfolkens visdom,

Árni Thórarinsson: Häxans tid
Einar, en journalist i Akureyri på Island är huvudpersonen. Han tycker att hans uppgifter att bevaka politikerna i den nordöstra delen av landet är ganska trista. Det är mycket stora förhoppningar som knyts till naturtillgångarna i dessa trakter men många är kritiska till att det är utändskt kapital och utländk arbetskraft som engageras.
En gymnasist Skarphéðinn Valgarðsson är funnen död under mystiska omständigheter och Einar engagerar mycken tid för att få klarhet i vad som egentligen har hänt. Han kommer många oklara händelser och sammanhang på spåren. Varför romanen heter ”Häxans tid” ingår i upplösningen.

May Larsson: Frosten brinner
En fin liten berättelse om några människor i en liten by långt bort i Norrlands enslighet. Serena sörjer sin man som förolyckats i skogen. Hon tappar verkligheten. Läkaren ser till att hon får bo i vindsrummet hos järnhandlaren. Han lovar att se till henne så att hon inte går bort sig alldeles. Så småningon hittar hon verkligheten igen efter några återfall.
Evind går hemma utan arbete och upptäcker mycket om småkrypen i skogen.
Sandor har skaffat en hårklippmaskin och tar hand om de som kommer till honom för att bli klippta.
Moses är en luffare som regelbundet kommer till byn på sommaren.
Levande människor som vi möter.

Leslie Pearse: Mary
Mary låter sig övertalas att stjäla. Hennes brott benämnes stråtröveri för att hon år 1786 på öppen gata överfallit en dam och tagit hennes hatt och väska. Mary döms till sju års fångläger i Australien. Detta är en sann historia och författaren har forskat i vad som skrivits om henne då hon blivit förd tillbaka till England efter en otrolig rymning från Port Jackson.
Det är en intressant berättelse. Det som utmärker Mary är hennes medmänsklighet. Hon ser människorna omkring sig. Hon är en modig, uthållig och intelligent kvinna.
Man kan läsa om henne på denna sida

Nikolai Grozni: Wunderkind
Miljön är Sofia, Bulgariens huvudstad 1987 - 1989. Skolan för musikaliskt begåvade barn. Kommunistdiktatur präglar samhället. I undervisningen ingår också viss militärisk utbildning. Huvudpersonen Konstantin reagerar med upproriskt åsidosättande av skolans alla regler. För honom är det enda riktiga livet att få spela piano.
En annorlunda läsupplevelse. Ett så fantastiskt språk som beskrev hur en genommusikalisk person upplever musik! Och hur fingrarnas rörelse på pianot kan skapa denna vision!
En av aktörerna i boken beskriver musiken som ”nyckeln som lät mig fly in i framtiden.”
Men delvis var det en trögläst bok. Det rörliga språket gjorde mej lite förvirrad och fordrade pauser i läsningen då och då. Det måste ha varit en utmaning för översättaren!
Vill ge några citat ur boken, några som berör musiken:
Jag tog Vadins redan fint utmejslade repertoar och anpassade efter mina egna dimensioner, efter längden på fingrarna, rytmen i min andning , tyngden av min desperation och ilska, djupet i min smärta.
När jag spelade Chopin fanns jag inte, det enda som fanns var musikens illusion, en flod av hågkomna ljud, motiv och tonala penseldrag som svävade förbi och förvandlades till andra motiv, andra harmonier.
Varje stort musikstycke rymde andar och gudar, hjältar och skurkar, som bara väntade på att komma ut och berätta sin historia.
Men den kommunistiska regimen har skapat ett klimat där många blint följer de regler som är uppsatta. Konstatin tänker: Det kommer aldrig att bli fred på jorden så länge det finns människor som är programmerade att följa order och böja sig för auktoriteter.
I näst sista stycket av boken läser jag: ”I varje given situation, till och med i den mest skräniga revolution, kan man höra bokstäver ristas in i tidens hjul.”