Univers

En bussrundtur på Gotland

med Ljusdals reumatikerförening

26 - 30 juni 2000

Gotlandsresan 26-30 juni
Vi steg upp kl fyra och gjorde oss i ordning. Buss-Pelles hämtade oss vid busshållplatsen här utanför kl 6 och så började den långa resan ner till Nynäshamn. Under vägen hämtades allt flera medresenärer, de flesta i Järvsö. Det är ett underbart grönt försommarlandskap som vi får rulla fram igenom med blommande vägkanter och lupinfält vid gårdarna. Vid rastplats Dalälven fick vi en stadig frukost och vi kom till Nynäshamn strax efter tolv, fick våra biljetter och kunde så småningom embarkera snabbfärjan "Visby" som gör turen till Visby på två o tre kvarts timme. Klockan fem satt vi i bussen igen och färden ställdes mot Ljugarn på östkusten där vi skulle bo på Badpensionatet i fyra nätter. Vägen går delvis genom åkermarker med byar och delvis genom en låg tallskog, ibland nästan hedartad med enebackar och törnrosor när vi närmade oss östkusten. Det är tätt mellan kyrkorna på Gotland - vi passerade fyra kyrkor vid vägen och såg några andra torn på avstånd. På åkrarna odlas vete, råg, ärt, raps, vall och på något enstaka ställe sockerbetor. Denna odling har minskat påtagligt sedan Roma sockerbruk lades ner för något år sedan.
Vägrenarna är fulla med sommarblommor. Den röda vallmon lyser så grant och även i åkrarna ser man den, någon gång ett helt fält som är alldeles rött. Blåklint finns inne i rågen här och var. På de torrare markerna breder blåelden ut sig. I tallskogen är det brudbrödets vita vippor som fyller markerna. Och det är åtskilliga andra sommarblommor på vägrenarna. Gulvial, käringtand, luzern. gulmåra, buskmåra, smällglim, blåklockor, mm
Pensionatet ligger nära stranden, den långa sandstrand som följer en stor del av Gotlands östkust.
På kvällen efter middagen var vi ner till stranden och njöt av utsikten över havet österut. Några badade men vi tycker nog att det är litet för kallt i vattnet ännu. Jag botaniserade på strandängen. Det finns många olika miljöer med sin speciella sorts blommor på denna lilla yta. Det första som mötte ögat var otaliga vippor av överblommad fältsippa (Anemone pratense)- ulliga vippor av de fjunförsedda fröna av denna sippa som är vanlig här men som är sällsynt i större delen av övriga Sverige.
Marken var ganska sliten med fläckar av öppen sand men annars täckt med små enbuskar och törnrosbuskar och däromkring timjan, gul fetknopp, backklöver och mycket annat. Stora områden dominerades av ängsskallran. Några enstaka stånd av saltört närmare vattnet där den silvergrå strandrågen fungerade som sandbindare.
Under en tall där det var skuggigt såg jag en nattviol. Rödklöver fanns också där, medan andra klöverarter fanns ute i solen, det var gullklöver och harklöver, och där fanns också smällglim och backglim, ängsnejlika och backnejlika, tjärblomster, fryle, måror och många andra mellan tallarna.


tisdag 27 juni var en halvmulen dag - idealisk för en bussfärd. Vi hade en trevlig guide med oss, som berättade mycket om Gotland och det som är speciellt med ön.
Först for vi utmed stranden norrut från Ljugarn medan hon berättade om orten som varit semesterparadis för stockholmare och andra sedan förra sekelskiftet. Många av de stora villor som byggts under denna tid kunde man se inne på de stora tomterna utmed strandvägen. Vi kom fram till Vitvär fiskeläge och såg de karakteristiska grå byggnaderna med flistak bland rosor och brudbröd, omgärdade av bandtun som är det gotländska ordet för gärdesgårdar. Litet längre fram kunde man på avstånd ana en strand med raukar vid Folhammar, men vi for inte ner dit.
I stället for vi genom en typisk gotländsk tallskog med de låga kompakta träden som växer så för att de alltid är utsatta för havsvindarna och ger ett mycket hårt furuträ. Hon berättade att skog täcker 45% av Gotlands yta. Det märkte vi också under våra dagar i bussen eftersom vi så ofta for genom skog, lika ofta som genom hedmark och åkerbruksbygd. Vi passerade en tjärdal som kallas soide på gotländska. Vi kom ut på Garnsudden och besökte Gammelgarns kyrka som har ett gammalt försvarstorn, en kastal vid sidan.
Sedan for vi genom Katthammarsvik, en typisk semesterby med många av de gamla sommarhusen från förra sekelskiftet. Katthammars gård är en typisk gotländsk herrgård vid stranden med den vida utsikten över havet och här ligger också den lilla fiskehamnen.

Vår guide berättade om vägkanternas blomning och vad den beror på. Ingen annanstans i Sverige ser man en sådan blomsterprakt längs med vägarna som på Gotland. Det är många faktorer som medverkar till örtrikedomen här, bl a det öppna läget, hög kalkhalt i marken och ett milt, soligt klimat.
På Gotland har Vägverket under många år medvetet satsat på att gynna vägkantsfloran utan att behöva göra avkall på trafiksäkerheten. Man utför kantslåttern med mesta möjliga hänsyn till växternas blomningstider. Sedan flera år tillbaka saltas dessutom inte vintervägarna. Resultatet har blivit mycket bra, även om grundförutsättningarna på ön är synnerligen goda.

Vidare genom skog och hällmarker där marken mellan hällarna var täckt av ett rosaskimrande täcke av nagelört och fetknopp. Vägrenarna blommade med blodnäva, storblåklocka, ruta, fingerört, måror, mm och brudbröd förståss. Några agkärr pekade hon ut där man skördar detta typiska gotländska taktäckningsmaterial, så välkänt för alla som löser korsord.
Vi såg delar av den skog nedanför Torsburgen som eldhärjades så svårt för några år sedan.

Att Gotland inte varit lika stort under alla årtusenden kunde man bli varse då vi strax före Bogekors passerade flera stora raukar långt uppe på land. Vi infarten till Slite går vägen över fem smala kanaler från Bogevik ut till havet. Dessa kanaler har sin speciella historia. Tyvärr kommer jag inte ihåg detaljerna, och jag har inte hittat något på internet.
Vi fick se en plats i en åker vid Spillings där man höll på med utgrävningar. Man har här funnit en silverskatt - den största som man hittat på Gotland. I åkern var det så grant med kornvallmo och blågull.
Vi fikade på en parkeringsplats med utsikt över det jättestora kalkbrott som Cementabolaget har tagit upp. En imponerande anläggning.
Växter som jag lade märke till här var puktörne, käringtand, gåsört, sötväppling, häckvicker, rödkämpar och färgkulla förutom de jag nämnt tidigare.

Nästa stopp var vid Vatlings i Fole där vi såg en gammal förrådsbyggnad, ett stort stenhus. Det uppfördes på 1200-talet. Den är tre våningar hög. På bottenvåningen hade man förråd och på mellanvåningen hade man en gillesstuga och på översta våningen hade man en vind.

Och så kom vi till Visby. När vi körde nedför backen till hamnen såg vi en andmamma med nio ungar bakefter som tydligen var på väg ner till vattnet. Senare såg vi henne i hamnen så hon kom lyckligen fram hela den långa vägen. Det var en gosse som följde henne och såg till att hon kom rätt.
Bussen parkerade vid Almedalen och vi kunde ströva omkring på egen hand. Vi tog smörgås och kaffe på St Hans cafe där man kunde sitta ute i klosterruinen. Sedan gick vi upp till domkyrkan S:ta Maria och där var det levande musik, en musiker som spelade på luta. Vackra glasmålningar i kyrkan. Men tiden var knappt tillmätt och vi gick tillbaka till Almedalen. Vårt guide berättade om Visbys historia, vi gick förbi Kruttornet och Fiskarporten, strövade utmed stranden och såg en helikopter ute på ett räddningsuppdrag över vattnet.
Mera om Visby kan du läsa bl a på denna sida.

På hemvägen stannade vi till vid Roma Kloster där ruinen inretts till sommarteater som denna säsong ger Othello. En gammaldags kryddträdgård underhålls av hembygdsföreningen, de vanliga medicinal- och kryddväxterna och den gotländska uråldriga kaipar, en form av vild purjolök. Många konstnärer har utställning och försäljning i olika utrymmen i flyglarna på denna stora herrgård. Till herrgården leder inte mindre än fyra alléer - en från varje väderstreck!

Onsdag 28 juni en mulen morgon då bussen ställde kosan mot Fårö. Färden gick utmed Gotlands östkust där tallskogen och hedmarkerna dominerar. Vi kom precis lagom till en färjeavgång och gjorde så en färd nästan upp till östligaste delen av ön genom ganska magra marker där hedar med enar dominerar. Långa mycket väl hållna stengärdsgårdar sträcker ut sig kring markerna. Det som överraskade mig var hur många insjöar det finns på Fårö, det hade jag inte väntat. Det var många lambhus och de flesta hade agtak. Vi gjorde ett stopp vid Olof Palmes minnesplats i Sudersand där man använt naturslipade kalkstenar till en ring som ska symbolisera hans arbete för enhet mellan folken.
Där uppe finns också dynområdet Ulla Hau som vi såg en glimt av genom bussens fönster.

Sedan for vi upp till Langhammars på en mindre väg med åtskilliga färist och kunde ströva omkring på det stora raukområdet en stund och jag botaniserade naturligtvis bland kalkstenarna. Tulkörten var den dominerande växten mellan enbuskarna vid denna tid på året, men också gul fetknopp, solvända, smultronblommor, grässtjärnblomma, små förkrympta exemplar av gråbinka mm. Ljungpiparen hördes och en liten tita fladdrande omkring i enbuskarna.

Bussen tog sedan vägen över Digerhuvuds naturvårdsområde. Denna väg följer stranden och man ser det ena området med stora raukar efter det andra. Ett gammalt fiskeläge Helgumannen ligger också utmed denna strand.
Färjan Kajsa-Stina med avgång kl 14 tog oss tillbaka över till Fårösund och bussen körde till Lummelunda, där vi hade en paus med möjlighet att besöka grottorna eller vad vi önskade. Maken och jag vandrade omkring på den gamla bruksherrgården. En vacker huvudbyggnad med två flyglar och många f d ekonomibyggnader som nu inrymde serveringar, museer mm men den gamla trädgården var vanskött.

På kvällen gjorde jag en promenad på egen hand ut till Ljugarns östligaste del"Kulturudden" där jag beundrade den vackra Strandridaregården. Det blåste ganska friskt så jag gick inte stigen utmed havet utan följde den långa gatan som går parallellt och såg de många gamla husen och deras ibland mycket väl hållna trädgårdar med rosor och andra trädgårdsblommor. Schersminen står i blom vid denna tid på året och ofta slog denna doft emot mig. En liten kanin for över markerna, en gammal väderkvarn var i behov av reparation. Jag njöt av blommorna vid vägkanten.

29 juni torsdag styrdes bussen söderut och vi såg ett mera lummigt landskap med lövträd och stora byar och många kyrkor. Vid Hoburgen kunde vi ströva omkring och se ut över havet och de fantastiska fält med blåeld som breder ut sig nedanför hallarna. Hedmarker med enar och törnrosor, gula fläckar på marken av gulmåra och solvända. En ormvråk flög upp från klippornas topp. Svalorna kretsade omkring. Det blåste en frisk vind och molnen växlade.
Vi beskådade den rauk som kallas Hoburgsgubben som har givit upphov till många sagor. Några kan du läsa från denna sida.
Sedan for vi nedanför "Husryggen" den gamla litorinavallen och stannade till vid Stenmuseet, Kättilvik, där vi fick veta en hel del om stenhanteringen som beror på att denna sydligaste del av Gotland, Sudret, består av grå sandsten, mycket lämplig till slipstenar och som byggnadsmaterial.
På vågen norrut utmed västkusten ser man den imponerande raden av vindkraftverk på Näsudden.
På parkeringen vid Sproge kyrka stannade vi för en fikapaus. Där växte mycket pukvete och dess högblad lyste så grant rött på långt håll.
På vägen vidare mot Visby passerade vi skeppsättningen i Gannarve. Senare gjorde bussen en avstickare ner till Kneippbyn för att vi skulle få se Pippi Långstrumps hus
Det började regna - ordentligt Vi hade två timmar på oss i Visby. Maken och jag letade oss fram till Gotlands fornsal och såg bl a Spillingsskatten, den som grävts ut på den plats vi besökte häromdagen. En oerhört imponerande mängd silver i form av mynt, armband mm 70 kg! Bilder och fakta finns på fornsalens hemsida
I ingångshallen till fornsalen finns ett collage som vill åskådliggöra några fakta kring Gotlands alla kyrkor. Det är 93 stycken som är i bruk och dessutom alla ruinerna i Visby. Alla är byggda i början av förra årtusendet då rikedomarna var stora på ön. Välståndet berodde på öns strategiska läge mitt i Östersjön som en mellanlandningsplats för handeln, fr a med pälsverk och bivax. Efter trettonhundratalets slut blev ön allt fattigare och någon vidare om- och tillbyggnad av kyrkorna ägde inte längre rum. I Visby var det endast den nuvarande domkyrkan S:ta Maria som underhölls. Alla de andra förstördes då staden blev anfallen på 1500-talet och fick förfalla och är nu det som gör Visby till ruinernas stad.
Men det som gör att Visby är uppsatt på världsarvslistan är den väl bibehållna ursprungliga ringmuren. Vi hade drömt om att gå upp på berget ovanför domkyrkan där det ska vara en storslagen utsikt över delar av Visby men i detta regnväder...


Fredag 30 juni som vanligt en livlig sång av bofink i morgonväkten, morgondimma och låga moln. Frukost och avresa mot Visby strax efter halv nio genom tallskogarna, byarna och de blommande åkrarna. Snabbfärjan avgick punktligt 10.25, det var lugnt och dimma i Visby men blåste upp under överfarten och det gungade rejält den sista sträckan. 13.30 kom bussen iväg från Nynäshamn och rullade stadigt på den långa vägen hem till Hälsingland.
Men det blommar utmed vägkanterna även på fastlandet, och t ex på Upplandsslätten finns flera åkrar som ligger i träda och blommar vitt med fr a baldersbrå. I Boda norr om Skästra finns en verkligt vacker blomsteräng som är blåviolett av ängsklockor.
Kl fem i åtta släpptes vi av och vi var hemma igen efter en mycket trevlig resa.

 

Sidorna med mina fotografier, register

Hoburgsgubben dikt av Östen Dahlberg

INDEX PAGE

Bakgrund, foto och text © Ingegerd